PS.



Anki, glöm inte att gå på visningen.

Tisdag 1/9 kl. 16.00. Kaptensgatan 2 A.

Jag kan flyga, jag är inte rädd



Om en timme blir vi upplockade av Anna och Victor. Jag är så nervös att jag hackar tänder och fötterna lever sitt eget liv på golvet. Jag har ingen aning om varför jag ens skriver, men jag tror att det hjälper lite att bajsa ut tankar. Worst scenario: planet lyfter och det börjar lukta bränt. Då kommer jag dö i hjärtattack. Jag känner på mej att jag inte kommer att dö av själva olyckan (krossad skalle eller uppbrunnen kropp och sånt) utan jag kommer dö av skräcken. Jävligt förargligt. Alla överlever utom Kerstin som dog av rädsla med kiss i byxorna. Grejen är att jag tar för givet att jag ska dö varje gång jag gör något som verkar farligt. Då spelar det ingen roll hur njutbar flygresan skulle kunna vara. Mamma säger att det blir underbart, man blir uppassad och blah blah fucking blah. Ska man dö så ska man har jag sagt. Äh, ta inte mina ord på allvar, det är bara trams som kommer ur en klart galen och mycket sjuk hjärna. Jag kanske ska höja dosen igen.



Jag kommer tänka på er hemma och sakna er, särskilt dej Emilia om du läser detta :) Ikväll kommer jag sitta på balkongen och titta på en sakta sjunkande sol som glittrar i Medelhavet. Lyssna på vågbrus och se varenda utslag av oro försvinna.


patrask

Åtta minuters kö, det är inte nådigt. Låt mej vara ifred på kvällskvisten. Nästan alla vill veta om deras knark-recept kommit och när det inte har det så skriker och svär di och slänger på luren. Som om det vore mitt fel. Eller mitt problem.

skit


Jag är lat och ligger under två filtar i soffan. Har precis smällt i mej en halv liter citron & lakrits-glass med kolasås och lyssnar på Jigga man. Jag gick hem från jobbet vid halv tolv idag, yr och kallsvettig. Trodde jag var sjuk, men det var "bara" utsättningssymtom efter att jag glömt ta meducin igår. It's a bitch. Jag gick och la mej direkt och sov till tjugo över tre när Victor kom hem och pussade mej på kinden. Han åkte och fiskade så jag tog en sväng till stan, skulle bara till Konsum och konsumera. Men en liten avstickare till H&M har väl aldrig skadat. Ett armband, en tröja, ett hårband och ett par leggings. Nej, det har aldrig skadat har jag sagt. H&M Fashion News är ett gift, vilket också har resulterat i detta.












Ikväll ska jag packa ihop tio månaders lägenhetsliv i flyttlådor samtidigt som jag äter snask, micropop och pimplar vin. Imorgon går första flyttlasset.


när jag var ung såg jag åkrar och himmel




Jag sitter på jobbet och undrar vem jag är och hur jag hamnade här? Känns som om jag fortfarande sover. Jag hade inte bettskenan inatt och det känns ska ja sä te da. Jag började vid åtta och det var så underbart fint ute att jag nästan började gråta. De enda människor som är uppe vid den tiden är hälsofreaks som power-walkar eller joggar och så jag då förstås. Havet är alldeles spegel-blankt och solen glittrar vid strandkanten.

Det har varit en hård vecka och ganska så tung med tråkiga nyheter och ledsna vänner. Men den har också varit underbar på flera andra sätt. Jag och Victor har till exempel blivit erbjudna ett litet gårdshus på Proviantgatan som vi får flytta in i efter 20:e augusti = helt perfekt! Det är ett supergulligt rött litet hus, med kakelugn och loftövervåning och ... wait for it... egen tvättmaskin! WOHO! Inget mer vänta-på-tvättid-för-hyresvärden-ska-tvätta-sina-bajsiga-kalsonger-och-sin-enda-handduk-och-få-en-tvättid-när-det-inte-alls-passar-egentligen-och-tvingas-stanna-hemma-för-att-ibland-hänger-sig-tvättmaskinen-och-då-måste-man-starta-om-den-och-alla-kläder-blir-luddiga-och-torkskåpet-torkar-inte-ett-shit-så-när-allt-är-tvättat-får-man-hänga-alla-kläderna-i-lägenheten-på-varenda-stol-hylla-gardinstång-element-krok-man-hittar. Med andra ord är egen tvättmaskin en lyx.

Kajsamaja har tagit av sig blöjan och är numera naken mestadels och kissar i gräset när hon känner för det. Hon pratar som en galning, men citerar mest Astrid Lindgren-filmer: "Fy vad orättvist" "Du bara spelar, jämt jämt" "Låt bli mig - jävla unge" "Sluta tjata om Kato, han är dum!". Ja, vad ska man säga? Förstörd. Igår ramlade hon och slog sig på knäna och tårarna sprutade i exakt fem sekunder sedan sa jag "Men det gick bra, det kom inget blod" "Ja, det gick jättebra" svarade hon, skrattade och sprang iväg. Hur ledsen ett barn blir när det slår sig beror endast på hur den vuxne reagerar, de kan liksom inte avgöra själva. Det är därför dom ramlar och direkt tittar på första bästa vuxna för att se hur det gick. Korkade som bara den.

Näe nu har jag inget mer att säga.. Jag är hungrig. Hej då.


RSS 2.0