tror jag tra la la


Sitter på jobbet och det är kö ända ned i helvetet (eller upp i himlen om man föredrar det). Känns som jag varit här i tre dygn utan rast, men ser att det snarare handlar om ynka timmar. Jag är trasig inombords, mitt oförstörda morgonhumör har blivit besudlat av 45 idiotiska idioter. Jag har precis varit på lunch och sugit in lugnet, men det är redan förlorat. Jävligt hispigt känns det nu, telefonerna bara ringer och ringer och folk är tjabbiga i allmänhet. Det uppstår någon slags panik såhär före jul när människor får för sej att de inte har någon medicin kvar att hämta ut och i så fall måste ringa sin läkare. Varför kan de inte ha koll på det utan att nödvändigtvis behöva ringa mej? Spara ditt papper du får av apoteket så slipper du stånka och frusta och sucka och gråta och skrika nästa gång det nalkas helg, din jävla ärthjärna. Det är inte mitt fel. Jag har koll på mitt läge, hur svårt kan det då vara för resten av Sveriges befolkning att ha det? Fan alltså.. Jag skulle så gärna önska att jag kunde få säga detta till kunderna, men då vill de vill inte handla hos apoteket längre, och det är ju av yttersta vikt att de gör det såhär i avreglerings-tider. Och vem är mer lojal än jag? Det har jag undrat länge.

Jag vill bara gå hem. Jag vill ligga inlindad i fleecefiltar i soffan och slötitta på tv medan jag finkammar mina favorithemsidor, dricker en kopp kamomillte och knaprar på mormors cocoskakor. Mycket lustigt att man kan längta efter så pass banala grejer bara för att man inte kan få dem just nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0