Bitterljuvt, vad vore det ljuva utan det bittra?



Nu har jag inte skrivit på länge länge. Har påbörjat ett par inlägg men under tiden jag skriver så märker jag att jag inte har något att berätta. Men nu jävlar ska det bli publicering så det står härliga till..

Det har blivit nytt år. Äntligen. 2008 var visserligen ett bra år, men jag hoppas att 2009 ska bli aningen mer produktivt. Sista halvåret har jag ju varit arbetslös och det har både varit sjukt trist och deppigt, men nu när jag vant mej så känns det nästan litet skönt. Förra veckan fick jag reda på att jag blev antagen till Psykologi 30 poäng så från och med måndag är det slut på ledigheten som jag tagit för given.Så nu tänker jag skriva ner varenda tanke och känsla jag har just nu (det här är litet mer mitt bollplank än en underhållande blogg för andra).

Som sagt så har jag börjat känna mej hemma i att bara gå hemma om dagarna, trivts med att inte göra något särskilt och sett fram emot att diska om mornarna och allt det där. Men jag har varit riktigt nere i skorna också och haft ångest och inte kunnat sova och darrat som ett asplöv när det varit dags för anställningsintervjuer, träffar på arbetsförmedlingen osv.. Sen fick jag medicin och träffade en psykolog två gånger vilket fick mej att må MYCKET bättre och jag har till och med börjat känna mej som mej själv igen. Det läskigaste med det hela var att när jag väl började må bättre så insåg jag att jag hade glömt bort hur det kändes att må bra. Jag tyckte synd om mej själv och ville liksom krama om mej och säga "jag är ledsen för allt du gått igenom min lilla vän". Jag har aldrig tyckt synd om mej själv under hela tiden jag varit deppig, jag har bara accepterat att livet skulle vara så. Så jag tänker inte tycka illa om mej själv för att jag äntligen gjorde det, stackars mej som gått omkring i en jävla dimma där allt nytt var farligt.

Jag tänkte att nu ska jag ta det lugnt ett tag och börja känna mej hemma i detta nya, inte stressa och tänka för mycket på att söka massa jobb.. det kommer lösa sej nån dag. Jag tänkte att när den dagen kommer då jag ska börja plugga eller jobba så kommer jag inte känna mej sådär rädd och orolig och proppfull med tankar och föreställningar som jag var förut.. Men se på fan här sitter jag idag med knakande huvud och svettiga händer för på måndag ska jag gå till en plats jag aldrig varit på förut, jag ska träffa människor jag aldrig träffat förut, jag ska göra något som jag aldrig gjort förut. Jag känner mej inte totalt vettskrämd, så det är faktiskt fortfarande sant att jag mår bättre. Och det kan ju inte vara en sjukdom bara för att man känner sej nervös inför något främmande? Jag kommer till insikt med massa grejer när jag sitter här och skriver och jag förstår att det kanske är värdelöst och tråkigt för dej som läser men det är viktigt för mej.

Jag ser egentligen framemot att börja på måndag. Det ska bli ROLIGT att plugga. Det ska bli ROLIGT att ha någonstans att gå om dagarna. Det ska bli ROLIGT att lära mej nya saker. Det ska bli ROLIGT att träffa nya människor. Så. Om en stund ska jag ställa mej framför spegeln och säga "roligt roligt roligt roligt ROLIIIIGT" tills min hjärna börjar tro på det :)



Annat jag kan säga om 2009: Till hösten ska jag börja plugga till sjuksköterska för att sedan bli barnmorska. Det har jag helt bestämt och det finns inte en kommentar, diskussion eller strejk som kommer ändra på det. Så save it. I februari har jag varit ihop med Victor i två år. Två JÄVLA år. Nä jag skoja två fantastiska fabulösa underbara grejta år såklart. Om vi sparar riktigt flitigt så kommer det bli en tågluff i Europa i sommar. Det är något som jag ser framemot helt otroligt mycket. Jag betvivlar att vi kommer ha råd, det får tiden utvisa. I början av det här nya året så kommer jag vara så fattig att livet som kyrkråtta framstår som rena lyxen. Jag är nämligen så pank att min bank inte kunde dra årsavgiften för mitt VISA-kort, så jag ligger minus 220 kronor på kontot. Jag är så pank att jag dricker svart kaffe för att jag inte har råd med mjölk. Jag är så pank att mina föräldrar fick betala min H&M-räkning på 50 kronor. Jag är så pank att jag bad Victor om bara kokt vatten när jag var sjuk eftersom vi inte har råd med honung. In fact, jag är så pank att Victor också blivit det. Men snart så kan vi börja slösa igen. Det är vi värda. Jag har öppnat ett konto på H&M så idag har jag och Victor beställt underbara ting där. Check it.




Timbuktu - Det löser sej



Kommentarer
Postat av: Emma

Du kommer att bli en underbar barnmorska, gumman =)

Är fortfarande sjuk.. buhu! Är snart så rastlös att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. ringer dig imorgon om jag mår bättre, så kanske vi kan ses? Pussis

2009-01-14 @ 20:07:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0