daydream

Tjollahopp. Jag är hemma. Jag ligger i divanen och känner mej lite bättre och piggare än igår. Igår var jag apatisk, utmattad, yr och omgiven av dementorer.

I förrgår lämnade vi hotellet vid 17.30 (thai-tid) och tog flyget Phuket-Bangkok vid 21.30, sedan Bangkok-Köpenhamn vid 01.20. Kom fram till Kastrup lite innan åtta igår morse (svensk tid) och tog första bästa tåg hem vid halv tio. Kom hem till Djurängen efter 13 och käkade en pizza från Matstugan and it was good. Vi har knappt ätit någonting i Thailand, och så fort vi kom hem var jag sugen på allt möjligt. Jag var till och med hungrig när jag vaknade i morse. Det är konstigt vad kroppen och diverse hormoner gör med en. Kropp och psyke har ett fantastiskt och beundransvärt samarbete.

Inte har jag blivit ett dugg solbränd, jag har däremot blivit myggäten och min kropp är full av blåmärken. Ända sen djävulen knivhögg Emilia i torsdags så har vi mest skämtat om händelsen. De första två dagarna var allt väldigt klart, antagligen på grund av adrenalinkicken, och det kändes som om hela ens värld vänts uppochned. Det kan gå på en sekund, när ens barnsligt naiva bild av omvärlden som god bara raseras. Det är hemskt och fruktansvärt och mörkt när det händer. Man går runt och tror att man är beredd, att man är medveten om att det finns onda människor, att det kan hända hemska saker.. Men det är inte förrän det händer en själv som man inser hur fruktansvärt naiv och oskuldsfull man verkligen är. Det räcker alltså inte med en insikt. Man är bara lurad. Jag vill aldrig vara med om det igen. Helt utan tryggheten som finns i det som är HEMMA. Hemma är världens vackraste ord. Och Sverige. Och familj. På nationaldagen ska jag hissa flaggan och sjunga nationalsången utan att känna mej ett dugg rasistisk.

Jag är arg för att vi blev snuvade på vår underbara efterlängtade semester i paradiset. Nu fick det inte ens vara ett paradis för oss längre. Jag tror jag och Emilia är överens om att vi ser Thailand som något hotfullt just nu, något fult och hemskt. Och jag är skitförbannad för att det skulle bli vårat första intryck. Jag minns bara Thailand genom rutan på en taxi och diverse thailändska myndigheter.

Jag vill inte se eller höra om något som har med Thailand att göra. Jag vill inte höra språket, inte se människorna, inte lyssna på någon thailändsk smörig musik, eller känna lukten av deras sörja till mat.

---

Jag somnade innan nio igår och vaknade vid tio-tiden idag, har inte vaknat till ens för en sekund inatt och jag känner mej helt utvilad och ovanligt pigg. Men vilket skitväder det är. Jag skulle hellre se sol och mycket hellre ha 35 grader i både luft och hav och sand som känns som potatismjöl mot fötterna..

Eftersom det enda jag "shoppat" där nere är sjukhusrummet, hundra taxiresor, mat, provisoriskt pass och annat skojigt, så tänker jag shoppa ihjäl mej här hemma. Och jag har redan börjat. H&M:s höstkatalog var till exempel to die for, som vanligt. Beställde ett par knähöga stövlar, en minikjol, prickiga strumpbyxor och en kofta. Sen beställde jag också ur sommarsortimentet, två bikinis och ett par örhängen för omväxlings skull. Allt gick på cirka 1000 spänn, vilket är billigare än till exempel ett provisoriskt pass =)