Hall som Annie
Om inte alltför länge så slutar jag på KC. För... femte gången på fem år, tror jag det blir. Vad det blir av mig sen är inte hugget i sten eller ens i närheten av beslutat. Min hjärna fungerar bara ibland, och när den gör det så har jag många idéer. Sen drabbas jag av beslutsångest och ängslan och kontakten dras ur. Kollar lite på asos istället och köper en ny tröja, så kanske livet blir roligt. Tänk om jag var målinriktad, ekonomisk och modig. Jag hade kunnat vara statsminister nu. Om jag varit politiker hade 0% av Sveriges befolkning röstat borgerligt. Om jag varit politiker hade 100% av Sveriges befolkning sett till allas bästa och källsorterat RUBBET. Mmmm... Nu är jag emellertid inte målinriktad eller ekonomisk.. eller modig. Nu får vi dras med regeringspacket och klimatförändringarna.
Jag önskar bara att jag hade en gnutta av beslutsamhet i min arma kropp. Ska jag bli läkare? Ska jag bli socialantropolog? Eller ska jag nöja mig, bli apotekstekniker, föda en massa barn, skriva böcker, baka bullar och bära nermjölat förkläde på alla bilder i familjealbumet? Varför kunde inte jag bli som Barack Obama? Eller Usain Bolt? De ville något.. och gjorde det. Åtminstone en av dem.
Så har ni kollat in OS på sistone? Har ni sett dokumentären om Usain Bolt? Jag har njutit av varje liten sekund hans fantastiska anlete har synts i bild och känt oroliga fjärilar i magen. Jag fällde ett par tårar efter semin till 100 meter, eftersom jag var på helspänn och hade gruvat mig för en möjlig tjuvstart. Tror aldrig han gör om det thou.. Den mannen är obeskrivlig och fast han inte vet om det ännu så ska han bli min. Kl. 21.55 är det final i 200 meter. Jag kommer att kissa på mig vid "set".
