daydream

 

Sitter och väntar på att nedladdning 1, 2 och 3 ska bli klara. Sommar i P1 med Björn Lindeblad, Marie Göranzon och Nour El-Refai (igen). Det är hittills det vackraste jag hört i mitt 25-åriga liv. Känner mig helt plötsligt lite nere och det vill jag inte göra. Det borde vara olagligt att känna något förutom ovillkorlig och oåterkallelig lycka. På sistone har jag känt så. Jag har varit mig själv nog, inte saknat något särskilt, levt som en kung i flera bemärkelser, slösat pengar, dansat, jobbat hårt. Bara petat försiktigt på taggar inom mig och det har inte gjort ont för jag har mått bra. Men.. Jag har varit sjuk sen i lördags och jag hade helt glömt bort hur det var att känna sig såhär ynklig och orkeslös. Det kan inte vara bra, är det därför det gör ont? Det har sugit musten ur mig och jag har varit tvungen att sjukskriva mig från jobbet och det enda (nästan) jag har kunnat tänka på är att det går åt helvete när jag inte är där. Som om jag vore oumbärlig. Som om allt kretsade kring mig. Helt jävla egocentrisk. 

 

Jag har köpt flera kilo böcker men jag kan inte förmå mig till att börja läsa. Jag blir stressad av att jag inte kommer ha tid till att drunkna i dem och det gör mig en smula sorgsen återigen. Jag har varit vaken lite försent om kvällarna sista dagarna och sovit lite för länge på mornarna vilket naturligtvis också stressar mig nu när jag inser att jag borde sova som ett barn om en timme för att orka gå upp 05.10 i morgon när klockan ringer. Jag är inte nådig. Men jag kan ha fel.