daydream

Idag vaknade jag tidigt hemma hos Johan med påsigt ansikte och rödsprängda ögon, en huvudvärk out-of-this-world och ett blödande hjärta. Somnade sent inatt efter flera glas vin och att halvt ha gråtit ihjäl mig. Nu är jag lämnad ensam kvar i en deprimerande liten stad. Det är höst, och den spär inte direkt ut min apatiska inställning gentemot min enkelspåriga tillvaro. Det blev ett hastigt avsked med diverse konsekvenser som jag ändå på något sätt trodde jag var förberedd inför. Ibland känner jag mig själv så dåligt. Så. Idag - ett eländes elände. Tårar i Sivs päls, matvägran, lindrande sömn, serieöverdoser och annan verklighetsflykt. Pausar jag så rivs ett hål i bröstkorgen upp och hela innanredet ramlar ut om jag inte håller ihop såret. Hårt som fan med båda händerna. Det är ingen äcklig metafor utan en exakt beskrivning av känslan.

Nu är det naturligtvis så att jag är mycket väl medveten om att jag är överdrivet dramatisk. Ok. Härmed utser jag mig själv till världens främsta no-lifer. Ja, jag gör lite narr av mig själv och min överdrivenhet i detta läge. Jag har helt och fullkomligt blown this out of proportion. Det hjälper att skratta åt jämmer och död. Det är inte så att livet tar slut eller att jorden går under, men när jag finner mig själv i en no-life crisis så är det svårt att över huvud taget se någon mening med att gå upp ur sängen.

Äh. Nu blev det här alldeles för långt och jag som hade tänkt slänga in ett stycke depressionsvägran och fighting spirit. Det får bli i morgon istället.

Tänkte bara checka in och säga att jag har tagit ett långt bad. Jag skrubbade varje millimeter av kroppen tills huden glödde. Jag filade fötterna, jag tvättade håret och packade in det. Nu har jag även fönat det med rundborste. Överkurs. Men, naglarna är fortfarande fuck fula och min weekendbag är inte packad.

Jag har väl i stort sett fallit av jordklotet och sugits in i nåt slags svart hål. Jag är inte död. Jag har ingen giltig förklaring till varför jag aldrig hör av mig till någon. Stuck in a rut är nog så nära jag kan komma, och jag är verkligen ledsen. Förlåt. Ska i alla fall ge mig på att försöka tydliggöra mitt sinnestillstånd så att det blir det minsta begripligt för andra. Mitt liv har nämligen stagnerat och kanske känner någon igen sig i att:

• din energi är på botten, likaså din livslust och känsla av tillhörighet
• du känner dig fullkomligt vilsen, rotlös och osäker
• din förmåga att uppnå resultat är fucked
• du går upp/ner flera kilo i vikt, du sover inte eller sover för mycket, du gnisslar tänder, spänner dig och har en långtradare parkerad över bröstkorgen så att du inte kan andas och får därför syrebrist till hjärnan och blir således orkeslös och andfådd av att gå ut med soporna
• du har ingen aptit, men cravar efter socker, salt, nikotin och alkohol 24/7
• och the biggy.. du ser inget ljus i tunneln, du ser inte ens någon tunnel och du har sån gränslös ångest över din livssituation att vad du än ska företa dig hindras av att du är så jävla modlös, ängslig och ynklig

Nu vet jag att det sitter folk där ute som bara tänker att jag ska "skärpa till mig, ställa klockan på morgonen, äta en stadig frukost, gå en promenad, söka jobb och ge fan i chipsen" och när jag säger det högt för mig själv blir jag motiverad i ungefär 10 sekunder. Sen blir allt svart igen.

Så jag försöker hitta andra vägar till att motivera mig själv. Kanske kan jag googla mig fram genom livet, köpa alla tips jag hittar och:

• övertyga mig själv om att det kommer att gå över
• motionera
• socialisera
• förändra min kost
• förändra mina rutiner
• sluta vänta på att nån stor livsomvälvande händelse ska bryta mig ur ledan
• byta umgänge och göra mig av med negativ energi
• ta ansvar och sluta förlita mig till externa faktorer
• självrannsaka

eller... get comfortable in the rut. Jag har så många, SÅ många ursäkter till att inte göra något av detta. Visst, jag kan se små ljusglimtar ibland och i mitt eget sällskap har jag väldigt gott självförtroende. Inom mig vet jag att jag är bäst och att jag kan göra vad som helst - hade jag bara haft en tillstymmelse till beslutsamhet eller drivkraft. Som det ser ut nu hjälper inte ens det som jag alltid ägnat mig åt när jag ängslas, alltså att fila naglarna. Nu har de blivit långa, lacket är avskavt och nagelbanden behöver petas ned. Mina fötter skulle behöva filas, mitt hår klippas och tvättas. Min kropp skulle behöva skrubbas och ögonbrynen plockas. I morgon ska Johan och jag till Stockholm och se Bob Dylan och Mark Knopfler. Det är ett bra skäl till att ge mig själv en omgång. Kommer jag att orka? Ni är välkomna att satsa pengar för eller emot, så återkommer jag med besked.

Längesen igen nu. Jag har försökt mig på att skriva inlägg säkert 20 gånger de senaste dagarna, men det har inte gått. Nu lyssnade jag på den här lilla låten med City and Colour och fick ont i magen. Alltid bra att känna. Så nu känner jag mig en smula gråtmild, yr i huvudet och det bubblar i ådrorna. One ångestdrabbad tonåring comin up. När ska jag växa upp..

 

Anywho. Förra veckan var jag på blodcentralen och tappades på 4,5 dl blod. Hon lyckades sticka rätt på första försöket den här gången och det var ju skönt, tänkte jag i min enfald. En obehaglig smärta drabbades jag av likt förbannat, som jag inte riktigt kan beskriva, och när jag försöker erinras om den här och nu så blir jag illamående. Det blev jag så att säga på blodcentralen också. Två gånger trodde jag att jag skulle kräkas över hela avdelningen och sen blev det i stort sett svart för ögonen och jag hörde ingenting. Då ropade jag på en BMA och sa att jag inte mådde så bra. Hon satt bredvid mig hela tappningen och matade mig med saft i ett sugrör och Johan fick komma in och hålla mig i handen. När det var över fick jag vila, sen ut i väntrummet och dricka kaffe och mer saft. I soffan började jag må dåligt igen så receptionisten kom ut och bar mig i ena armen och Johan i den andra in till salen igen. Jag lade mig ner, benen hissades upp och huvudet ner. Efter tio minuter tog de mitt blodtryck. 100/50. Jesus Kristus. Den ultimata blodgivaren, verkligen. När jag låg där lovade jag mig själv att aldrig aldrig sätta min fot på blodcentralen igen. Det är inte meningen att man ska plåga sig själv bara för att hjälpa andra. Eller? Dagen efter tänkte jag att det kanske går bättre om jag provar en gång till. Så jag antar att jag väl provar en gång till då. Fårskalligt va, men någonstans inom mig tänker jag att det finns stackars människor som behöver mitt blod. Om Karin, 30 år och småbarnsmamma kommer in med leukemi och behöver 170 påsar 0- så kan jag stå ut med att plågas och kräkas och svimma tre gånger om året för att hon ska slippa dö.

Ja det är trist. Men nu avslutar jag med en liten kul nyhet. Man får just nu, som hedrar H&M club-medlem 50 % rabatt på en valfri vara, och jag (något spånigt och rundhänt) var tvungen att göra ett köp. These TOTALLY RAD boots i true mocca.

Det avslutar jag med. Det är dags att säga gokväll och tja och läget och god natt och det där vanliga. Tja! Tja på re!

Inatt blev jag väckt av mobilen. Eller rättare sagt av Johan som ringde mig okristligt sent. Jag lackade eftersom jag älskar att sova mer än något annat (förutom snus, chips, vin och långa bad). Anywho, den lilla människan kom hit kvart i tre bara för att sova med mig. Can't blame him. Idag blev vi väckta av Nils som kom in och sjöng "Morniiiing's here, the morning is heeere" och så fick jag kaffe. Vi har också varit vid Bergagården och plockat grenar av cypressväxter och nypon så mamma kan göra en krans. Annars sitter jag mest här och det pirrar och liksom spritter i hela kroppen. Även om jag är arbetslös och pank så ser jag en ljus framtid för mig. Ljus och stor.

Jag lyssnar på The All-American Rejects - Move Along och Dance Inside. Det är låtar som jag behöver höra ibland för att komma ihåg hur det känns att vara levande och att gå upp i ottan för att promenera en halvmil till jobbet i 15 minusgrader och en tidig vintermorgons mörker. Då brukade jag ha en iPod som fungerade. Då brukade jag inte använda shuffle. Då brukade jag lyssna på de här låtarna och:

Switchfoot - Awakening
Jack's Mannequin - I'm Ready
Angels & Airwaves - Call To Arms
The Working Title - Under The Ground

This is your life. Do what you love and do it often. If you don't like something, change it. If you don't like your job, quit. If you don't have enough time, stop watching TV. If you are looking for the love of your life, stop; they will be waiting for you when you start doing things you love. Stop over analyzing. Life is simple. All emotions are beautiful. When you eat, appreciate every last bite. [...] Travel often; getting lost will help you find yourself.

Jag skulle spela Sims ikväll. Och jag skulle göra det deluxe. Att det inte fungerar på min gamla dator är underförstått, men på mammas borde det faktiskt fungera. Så. Jag installerade och körde. Vräkte folk, raserade väggar, flyttade buskar, bytte färg på bilen, förminskade näsborrarna och förlängde ögonfransarna. Krash. Djupt andetag och provade igen. Krash. Fan.


Jag tror
när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än

Precis tagit ett bad utan bubbelbit från Lush men med hårinpackning, Nuxe huile prodigieuse (love!), vin och senaste Project Runway. Bästa förfesten är alltid i badkaret. Vid tio-tiden kommer Jessica och hämtar mig, sen blir det Larmet för första gången på länge länge. I köket sitter mamma och Nils. Jag tänkte sätta mig där en stund men då sa Nils: "Bara så du vet så pratar vi om rymden och meningen med livet" och så gick jag in till mig igen.

Nu är det fredag och jag har längtat hela veckan för ikväll ska vi göra sushi. Jag är sushi-nybörjare och känner att jag ligger efter flera flera år, men jag har inte vågat testa tidigare - rå fisk låter liksom inte gott. Det är gott. Och den där wasabin.. Jag dör nästan.

Igår var jag på staun med min ryggskadade mor. Kollade Åhléns och ville skära upp handlederna när jag varken kunde köpa något eller hade något bra skäl till att köpa något. Eftersom jag inte har några pengar. Eftersom jag inte har någon lägenhet att placera sakerna i. Men jag vill ha pengar och jag vill ha en lägenhet. Jag vill kunna bädda min säng med nytvättat linne och hänga upp gardiner som vajar i vinden när balkongdörren är öppen. Jag vill kosa till det i soffan med virkade bomullsplädar och ta långa bad med bubbelbitar från Lush. Jag vill baka bröd och vara lycklig i mitt funkiskök och sitta på min soldränkta balkong och dricka ekologiskt kaffe som jag bryggt i min Moccamaster.

Step back to reality.

Kvällen spenderade jag hos Johan och det var som vanligt - mysigt. Gotta love att somna och vakna upp och kunna gosa in sig i nåns armar och lukta i nåns nacke.

Det är ju underbart väder idag, inte tandläkarväder - men likt förbannat ska jag dit ändå. Min tid har blivit uppskjuten i flera veckor för att hygienisten varit sjuk så nu har jag fått en annan. Jag ser inte fram emot det. Det är säkert nåt skit på gång med visdomständerna eller karies i kindtänderna som saknar emalj.

Och apropå uppskjutna tider. Jag ska till blodcentralen den 17 oktober och lämna blod. Hur tänker jag egentligen? Jag som var nån sekund från att svimma av ett vanlig blodprov när jag var där sist. Men. Jag ska i alla fall testa. Det kanske inte blir så farligt den här gången när jag vet vad jag har att vänta. För det andra så är det en fin gest och jag vill dessutom veta vad jag tillhör för blodgrupp.

Okej. Nu blir det tandläkarn.

Okej maaammma. Jag har just fått hem schampo, balsam, inpackning, scrub och värmeskydd som luktar kokos D E L U X E. Jag har dött och hamnat i kokoshimlen. Kom och köp!

Fuck bakfylla, fuck dåligt väder, fuck trötta ögon. Dricker ett glas vin, tar på mig sandaler och häller nässpray i ögonen. And that's the way it was.

Vad underbart det är att leva när livet är godt och flodt samtidigt. Jag sitter här och bara känner att det är sommar och allting allting allting är nästan perfekt.

Annie Lennox - Shining Light
Timbuktu - Resten Av Ditt Liv
Veronica Maggio - Välkommen In
Atmosphere - Get Fly
Lupe Fiasco - The Show Goes On
Beyoncé - Girls (Who Run The World)
Jay-Z - Lucifer
Adrian Lux - Teenage Crime

Jag har varit dålig på sistone, dålig dålig dålig! Jag vet att ni som följer min blogg slaviskt cravar efter updates, men jag har helt enkelt haft för mycket att göra. Sola, bada, äta, sova, dricka vin, gå ut osv. Har bott hos Emelie i nästan en vecka nu och levt som i en låtsasvärld. Varit på topp hela tiden. Tvärvägrat dalar och apatiska tillstånd, spottat på döden och knarkat liv. Idag städade vi upp efter kollektivhänget - ölburkar, baginboxar, kaffefläckar, smutsiga kläder och torkade nudlar - packade en korg med pastasallad, kaffe och rabarberpaj, stack till stranden och stekte loss.

Nu är jag hemma i Djurängen och fortsätter depptrotsa. Duschade, skrubbade hela min kropp, filade fötterna, gjorde en hårinpackning. Kajsamaja och Mats var här. Vi åt underbar mat, drack vin, gosade med Siv, hade det alldeles alldeles underbart på baksidan. Jag och mamma har suttit kvar tills nu och pratat om framtiden och målat naglarna.

Jag-älskar-att-leva-och-vill-aldrig-aldrig-aldrig-aldrig-dö:

Bon Iver - Flume
Maskinen - Nr 1
Dire Straits - Romeo And Juliet
Oasis - Lyla
Xavier Rudd - Messages
The National - Fake Empire
Regina Spektor - Fidelity

Idag vaknade jag alldeles för sent, tog ut Siv och gick genom en lummig skog där solljuset silades genom gröna blad och trädkronor. Sådana stunder går det inte att vara olycklig. Resten av dagen har jag legat i en brassestol i på Sjöliden och solat. Jag tog en annan bikini-överdel idag med målet att sola bort vita streck från den vaunliga. Där är jag nu inte längre vit, utan Johan Glans-rosa. I sådana här lägen önskar jag verkligen att topless-solning inte kändes så rökmorsa med avskavt nagellack och permanentskadat hår.

Nu är jag nybadad och insmord deluxe med Canoderm. Canoderm är en liten underbar hudlotion som alla borde ha en pumpflaska av hemma. Den luktar absolut ingenting och det är det näst bästa med den, eftersom man kan ha vilken parfym man vill i övrigt utan att det luktar något slags sliskigt ihopkok. Det bästa är naturligtvis att den verkligen hjälper om man är torr.

Nu sitter jag här igen och önskar mig just ingenstans. Mamma och pappa är hemma och glada, Nils är på Öland och trubadurar och verkar trivas, Mats har blivit vän med sin arbetslöshet och kallar sig numera arbetsvägrare, Kajsamaja är så söt att jag vill äta upp henne, Siv ligger tätt intill och snusar på min arm..

Så här på Mors dag, vad kan möjligtvis passa bättre än en kärleksförklaring till mamma? Den du!

Mamma, du är min sång och mitt hjärtas fröjd och glädje. Mitt skratt, min sol och vinden under mina vingar. Här kommer en repris (som inte är trist) av talet jag skrev till din 50-årsfest:

Mamma, nu är du 50 år. Eller förlåt, jag menar 20.. För du är ju ung mamma. Det är som mormor brukar säga "Hon är fortfarande som en liten flicka" eller som våra vänner säger när de ser dig "Vem är hon? Är det din syster eller?". Och visst är det så. Både att du ser ut som en flicka och vår syster. Kanske är det sant att man aldrig är äldre än man känner sig. Idag tror vi att du känner dig som 20. Det ser åtminstone ut så.

Det här talet kommer att bli ett slags tack-tal. Vi vill alla säga tack för en massa saker. Att du genom alla år sett oss, hjälpt oss, stått ut med oss, tröstat oss, skrattat med oss, låtit oss gråta i din famn.. Och det finns säkert fler här som vill säga samma sak till dig. Eftersom du är en så fantastiskt storhjärtad person som tar hand om alla som behöver dig.

Det kanske också är på sin plats att be om ursäkt för många år av nedskitande, försovningar och lathet. Det blev till slut alltid du som fick plocka undan disken, oroa dig för att vi inte skulle komma i tid till skolan eller skällde på oss för att vi inte orkade göra läxorna.

Idag, är vi "vuxna", men ändå så pass hjälplösa att vi förlitat oss till dig och pappa att skydda oss från allt ont i världen. Det kan väl bara vara därför som vi just nu alla tre har flyttat hem igen. Så, tack för att ni tar emot oss, trots att vi är vuxna människor som borde klara oss själva. Vi borde inte låna era pengar, eller äta upp er mat. Kanske kan ni någonstans inom er se att det är en sorts komplimang att vi kommer hem igen. Det är ju för att vi älskar er så in i helsike. Fast också för att vi är panka, lata och bekväma. Tre bortskämda kräk helt enkelt. Men vi hoppas att ni älskar oss ändå..

Hur som helst, vi vill säga tack för:
att du lärt oss att gå
att du matat oss när vi varit hungriga
alla god natt-sagor du läst för oss
alla promenader i skogen och blommor och fåglar du lärt oss namnen på
att du klappat på oss när vi kräkts
att du lärt oss leka
att du kramat oss när vi varit ledsna
och skällt på oss när vi gjort dig besviken
att du alltid säger bra saker när vi letar efter meningen med livet
alla missbildade smörknivar vi gjort i slöjden som du blivit glad för
att du fått oss att förstå att Astrid Lindgren och Gösta Ekman är bäst när det gäller klokhet och humor
att du fått oss att känna oss som underbara människor som världen bara väntar på att få lära känna

Det här talet var svårt att skriva, eftersom det egentligen bara finns en enda sak vi vill säga. Att du är världens bästa som vi är så otroligt tacksamma för att ha som mamma.

Så, tack så gränslöst för allt.

Vaknade åtta idag och var varken bakfull, illamående, för varm, för kall eller något annat gräsligt. Jag mår bra och solen skiner. Mamma gör pannkakor till frukost och jag känner livet i mig deluxe.

Sitter just nu i köket, min nya fristad. Siv ligger i fåtöljen bakom mig och är så söt att det värker lite. Så, jag tänkte i alla fall att jag nu ska dela med mig av vad jag gör i min fristad. Jag har påbörjat att skriva en kriminalroman. Satt som uppslukad inatt och tänkte och sökte och gnagde och kände ilningar av spänning och nyfikenhet sprida sig genom kroppen. Tyckte att jag befann mig i något slags flow och när ögonen började svida av trötthet hade jag skrivit fyra sidor. Så är författarskapet, överväldigande och jävligt trögt.

Nu ska jag fortsätta. Inspirationen flödar. Maskinen är ett monster, du kan inte stänga av den.

 

 

 

 

 

Statement: John Mayer är ridiculously sexy i den här videon. Kommer ihåg när jag såg den första gången för x antal år sedan och redan då hade jag god smak. Hans mun.. ögon.. hår.. OMG! Enjoy!