daydream

Idag blir det en bra dag. Det är mitt nya positiva tänkande. Jag känner mej faktiskt som en ny människa, tänk vad litet piller och två timmar hos en psykolog kan göra. Och det har bara tagit 21 år för mej att inse att det bara handlar om hur jag tänker och ser på saker. Men det spelar ingen roll, jag visste inte att man kunde må såhär bra och jag överdriver inte. Jag vill öppna fönstret och sticka ut huvudet och sjunga Vi går över daggstänkta berg falleraaaa.. Men det ska jag inte. Om en liten stund ska jag ge mej ut på stan och köpa var sitt fint papper till mej och Victor. Vi ska skriva ned bra saker som vi verkligen tycker om oss själva och sedan ska vi skriva bra saker om varandra. I alla fall ska jag genomföra det här och verkligen ta åt mej. Om jag om några veckor skulle börja känna mej sunkig och trist igen så kan jag bara ta fram pappret och komma ihåg att jag egentligen tycker så om mej själv.

Nu måste jag göra mej i ordning.

Sitter här och känner mej mör. Inte för att jag gjort nåt ansträngande, det gör jag ytterst sällan nu för tiden. Jag känner mej mör för att jag helt enkelt är mör. Skulle nog vara god grillad just nu. Om någon är sugen så är jag på Harvarevägen 1.

Vi har äntligen börjat få litet ordning i lägenheten. Slängt allt skräp och elektronikskrot, satt upp gardiner och draperi till sovrummet, köpt mattor och det roligaste av allt - en ny tv. Den är det snyggaste jag sett, näst efter Victor. Har inte hänt så mycket på sistone, var på helvetesintervjun i fredags och det gick ganska bra. Bättre än någon annan anställningsintervju jag varit på, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att det gick bra på denna. Jag skulle vilja vara en fluga på väggen när andra är på intervju bara för att se hur de beter sej och vad de säger. Jag är nog rätt dålig skulle jag gissa på. Sitter inte still, tittar bort, kliar mej, skrattar falskt.. Men vad ska jag göra då? Jag har ju inte kul och det är ingen bekväm situation, det är lika bra att vara ärlig. Hoppas hon hatade mej och att jag inte får jobbet.

Ikväll har vi bjudit in Emma på middag. Vad vi ska äta blir en överraskning, men vad vi ska dricka är sprit. Extra mucho.

Adjöss och good bye.

Håller på att få ett nervöst sammanbrott. Dagen började lugnt. Efter tio med Malou och kaffe och frukost. Sedan diskade jag. Och så skulle jag yoga lite, men hann bara göra en övning så ringde mobilen. Det var Aditro som ville att jag skulle komma på intervju på fredag. "Är du fortfarande intresserad?" frågade hon som ringde. "Ja" svarade jag, fast jag menade "Nej, jag har aldrig varit intresserad, jag sökte bara jobbet för att min arbetsförmedlare sa att jag skulle det". Men så kan man ju faktiskt inte säga. Efter det samtalet så kunde jag inte yoga mer. Jag blev helt galen och började darra som ett asplöv. Jag har inte varit på anställningsintervju sedan december 2006 typ. Vad är det man ska tänka på nu igen? Vad är det för frågor som kan dyka upp? Berätta litet om dej själv..

"Jag heter Kerstin och jag är 21 år. Har precis flyttat ihop med min snögga kille Victor. På fritiden gör jag ingenting. Det är väl ungefär det jag har att berätta. Vad sa du? Kan jag gå nu?"

Egentligen förstår jag inte varför jag behöver bli så uppspelt. Det hade varit en sak om det var ett jobb jag faktiskt gärna ville ha. Men nu gäller det kundservice och merförsäljning på Aditro. Jag behöver inte anstränga mej så förskräckligt mycket. Litet bättre fantasi får jag förstås ha när jag ska berätta litet om mej själv men sedan får det räcka.

Jag vill ha chooklaaad.

Yes måndag äntligen som jag har längtat. Tänk om man kunde känna så på riktigt. Det gör inte jag, jag önskar att det kunde vara helg hela tiden så jag slapp känna mej ensam och rutten för att alla andra jobbar/går i skolan. Fast jag försöker att inte tänka så mycket på det. Jag har börjat trivas i mitt eget sällskap och tur är väl det, jag ska ju leva i den här människans kropp tills jag dör. Gick upp vid kvart över sex i morse för att jag inte kunde sova. Sedan har jag bara legat i soffan med Nyhetsmorgon och sedan Mamma Mia. Blir aldrig trött på den filmen. Nu är jag hemma i Djurängen och använder föräldrarnas Internet. Det är en livsnödvändighet. Hur skulle jag annars kunna söka alla dessa jobb som är lediga? Jo det.. Jag har sökt ett jobb idag. Och ett till ska det bli innan dagen är slut.

Helgen har varit superkul. I fredags var jag här hemma med hela familjen och tittade på Idol. Åkte hem sen och gick och la  oss. Städade hela dagen i lördags och sen vankades det fest. Skitskitkul var det verkligen. Fick karatefylla men det gick över ganska fort. På söndagen sov  jag till halv tre!!! OMG!! Då åkte jag raka vägen hem hit igen och åt glass till frukost. Vid sex-tiden åkte vi till mormor - jag, Victor, Nils, Moa och Toffa - och åt köttbullar i köket. Det var gott och trevligt.


Nu ska jag ha kul (=Mahjong).

Hej på en stund då

Vaknade vid tio i morse men hade antagligen kunnat sova till tre om inte Victor väckt mej. Jag kan liksom sova hur länge som helst och jag är trött från morgon till kväll. Men när natten kommer då kan jag minsann inte sova. Jag ligger vaken till halv tre och tittar på Oz och snusar tills hjärtat slår i 90 knop. Då kommer ångesten som liksom blivit litet av någon jag kan räkna med. Inte för att jag vill räkna med ångesten men fan, så ligger det till. Idag ska jag börja ta 150 mg Venlafaxin. Då ska den få så den tiger. Inom några veckor så borde jag känna en förbättring sa människan. Om jag inte känner en förbättring inom några veckor efter att ha betalat sammanlagt 1184,50 så ska människan få smaka. Det svär jag på. Det som är så bra med den här bloggen är att knappt ingen känner till den och just därför kan jag skriva sådant här utan risk för att avslöja något privat för någon som ba sett ma pau staun i Kälmä.

När jag vaknat så blev jag serverad kaffe fast jag sa att Victor var taskig som spred omkring hemska hemska hemskheter i vår lägenhet. Tänk vad ett litet förlåt kan göra.. Sedan åkte Victor till jobbet och jag åt frukost med veckans KP-korsord. Efter det tog jag fram min Wii Fit balance board och tränade i exakt 42 minuter och låg halvdöd på mattan minst lika länge. Sen gick jag till mitt stammis-ställe Pessbyraun och köpte snus. Sen gjorde jag lunch av bajsluktande ägg, utgången mjölk och billigaste saltet på marknaden. Den som spar han har. Helt plötsligt så fick jag dödsmycket ångest och åkte raka vägen hem till Djurängen. Här har jag suttit sedan dess. Skrivit superduperbra personligt brev, referenslista och CV och redigerat bilder. Nu måtte de väl anställa mej allesammans tänker jag i min enfaldighet. Hur kan de låta bli när de ser mitt oemotståndliga leende och mina glittrande ögon kombinerat med ett så välfolmulerat och sanningsenligt brev? DET har jag undrat länge.

Hej då.

PS. På lördag är det inflyttningsfest för den som vill komma. Den som ser det här och vill komma kan ringa mej.

Beyoncé (Sasha Fierce) - If I Were A Boy