nu vet du allt om ingenting
Sååee. Julen är slut och det är väl skönt. Jag kan kräkas när jag tänker på fettig julmat och vad värre är.. julsnaps. Juldagens baksmälla var den värsta på länge. Jag fick en massa smaskiga saker i julklapp (bland annat urinvägsinfektionen från helvetet och antibiotika ÄNTLIGEN!) som jag inte alls väntat mig. Jag önskade mig nämligen bara att Johan skulle komma hem och det gjorde han. Han verkar stanna ett tag också eftersom han lyckades halka i en trappa och slita av ett ledband i tummen. 4 timmar på akuten, gips och sjukskrivning 6-8 veckor = stanna i Kalmar. Det är såklart tråkigt för honom, men desto roligare för mig. Det tänker jag inte ljuga om.
Igår kastade vi ut granen som barrat till synes omöjligt mycket. Uthävningen blev faktiskt godkänd av Pappa som annars är så petig med tjugondag Knut och sån skit. Nu sitter jag i sängen, lyssnar på Håkan och tittar på lilla Siv som sover och ser ut som en svan. Har varit sjukskriven från jobbet igår och idag och inte gjort mycket mer än att ligga i sängen och lyssna på diverse P3 dokumentärer. Trustorhärvan, hedersmorden på Pela och Fadime, diskoteksbranden i Göteborg, polismorden i Malexander, Tjörnbrokatastrofen och nu senast M/S Scandinavian Star. Hemskt och fruktansvärt och det slet i hjärtat och knep om halsen när en pappa berättade om sin fina dotter som låg död på asfalten nedanför makedoniska föreningens eldhärjade lokal på Backaplan..
I morgon ska jag till jobbet och hjälpa mina stackars kollegor som måste ha det svårt utan mig. Jag ska lämna in min första timlista och skriva på nytt anställningsavtal, eftersom jag fått förlängt till 31/3. Yaaay me!
three big fat cartons in two days
Idag är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Så har det varit i nästan två veckor nu. Jag har börjat att gå och lägga mig mer och mer tidigt om kvällarna. Här om dagen somnade jag vid halv åtta. Är det okej? Jag vet inte. Jag kommer hem från jobbet runt 17-snåret. Småstädar lite, käkar middag, tittar kanske på nån serie (men alla har ju fucking jul-uppehåll - särskilt DEXTER kan jag inte stå ut med att vänta på), sen börjar ögonen klia och dess lock falla nedåt.. Det blir svårare och svårare att hålla dem öppna, trots att det är jättespännande med American Horror Story. Som när man var liten och ville vara uppe sent för att se färdigt en film på tv. Det gick aldrig. Man somnade på soffan. Man blev inburen till sängen. Utan att borsta tänderna. Fy fan så äcklig man var. Anywho.. Jag somnar nästan men jag kan inte tillåta mig att bara ligga där. På sniskan i sängen. Kläderna på. Oborstade tänder. Sminket kvar och ingen Venlafaxin medicinerad.
De tre sista kvällarna har jag sagt god natt till familjen runt åtta, men sen legat vaken till tolv för att läsa. Jag har hunnit läsa över halva Paganinikontraktet. Fy. Fan. Så. Bra. Den är läskig och spännande och jag har varit rädd (jag som bara är rädd för mig själv, och åska och vatten som man inte ser botten på och everything everything, förutom blod och inälvor och djävulen och levande döda) och ledsen och till och med skrattat. Så jädra fånigt så jag får lust att ge mig själv en örfil. Men de kan de där Alexander och Alexandra - a.k.a. Lars Kepler.
Fan nu blir det så där långt igen och jag har inte ens kommit till saken. På lördag är det julafton och jag har köpt en ny klänning. Jag kissar nästan på mig vid blotta tanken av den. En annan sak jag nästan kissar på mig av vid blotta tanken är att min lilla chokladpralin kommer hem på fredag. Alltså i övermorgon. Det är overkligt längesen vi sågs faktiskt och därför pirrar det i hela kroppen.
Och på jobbet går det också bra.
total awareness
Nu har jag jobbat exakt en vecka på Apoteket, och det är så skönt. Det känns som att komma till mitt andra hem. Jag sparkar av mig skorna, går omkring i strumpor och lägger upp fötterna på stolen mittemot. Men jag är en klagare så jag måste poängtera att det INTE är roligt att cykla 1 mil om dagen. Det är inte heller roligt att lida av sömnbrist och ha svårt att komma upp på morgonen. Egentligen tycker jag att morgonstund har guld i mund och blah blah blah. Det är något visst med att vakna först av alla runt 6-tiden, när det är mörkt ute. Klä på sig velourbyxor och raggisar och sätta igång kaffebryggaren. Hämta tidningen och äta frukost framför Nyhetsmorgon. MEN DET ÄR INTE NÅGOT VISST MED ATT INTE KUNNA SOMNA PÅ KVÄLLEN. Det är inte något visst med att ligga vaken vanvettigt sent och titta på George Clooney-gamla avsnitt av Cityakuten och klia Siv på brösten. Det är inte något visst med att höra alarmet ringa 06.15 och känna det som om man knappt hunnit stänga ögonen.
Åter till saken. Jag blir hög av att jobba och fokusera på något vettigt. Jag drivs av att se resultat och att listan ska vara på noll när dagen är slut. Jag blir tokig och stoppar in snusar och öser på med kaffe - styrka max. Överdos av allt. Saker blir gjorda och listan har för det mesta varit på noll. Idag var den på 11. Men det var inte vårat fel.
Och nu hade jag inte ens tänkt prata om jobbet. Jag hade tänkt prata om meningen med livet. Eller näää. Eller jo. Meningen med mitt liv är nämligen att jobba så vedträna bara yr i luften och sen shoppa upp pengarna på vad andra kallar skräp och onödigheter. För mig är det en liten bit av himlen att få packa in håret i något som luktar kokos och samtidigt raka benen med en sylvass hyvel som är rosa. Att smörja in ansiktet med ekologisk tea tree-olja och spraya nyckelbenen med parfym som doftar päronsorbet, bergamott, fresia, mimosa och vit näckros. Ja.. Det är så man kan bli religiös.
Nedan ser ni en liten bit av denna himmel. Hårinpackningar från K-Pak och Bumble & Bumble. Parfym från Versace. Schampo och balsam från Redken. Halsband från Falling Whistles (ett underbart litet projekt). Och.. vem hade trott att Tyra skulle designa kläder som jag skulle gilla? Inte jag iaf. Men linnet är från Style By Tyra och så även kjolen och läppbalsamet. När jag inte kan hitta på fler specifika saker jag vill ha så tänker jag mig en livsförbrukning på H&M. Fast jag är inte svår så. Jag kan tänka mig en resa till St Barthélemy också..