daydream

Idag är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Så har det varit i nästan två veckor nu. Jag har börjat att gå och lägga mig mer och mer tidigt om kvällarna. Här om dagen somnade jag vid halv åtta. Är det okej? Jag vet inte. Jag kommer hem från jobbet runt 17-snåret. Småstädar lite, käkar middag, tittar kanske på nån serie (men alla har ju fucking jul-uppehåll - särskilt DEXTER kan jag inte stå ut med att vänta på), sen börjar ögonen klia och dess lock falla nedåt.. Det blir svårare och svårare att hålla dem öppna, trots att det är jättespännande med American Horror Story.  Som när man var liten och ville vara uppe sent för att se färdigt en film på tv. Det gick aldrig. Man somnade på soffan. Man blev inburen till sängen. Utan att borsta tänderna. Fy fan så äcklig man var. Anywho.. Jag somnar nästan men jag kan inte tillåta mig att bara ligga där. På sniskan i sängen. Kläderna på. Oborstade tänder. Sminket kvar och ingen Venlafaxin medicinerad.

De tre sista kvällarna har jag sagt god natt till familjen runt åtta, men sen legat vaken till tolv för att läsa. Jag har hunnit läsa över halva Paganinikontraktet. Fy. Fan. Så. Bra. Den är läskig och spännande och jag har varit rädd (jag som bara är rädd för mig själv, och åska och vatten som man inte ser botten på och everything everything, förutom blod och inälvor och djävulen och levande döda) och ledsen och till och med skrattat. Så jädra fånigt så jag får lust att ge mig själv en örfil. Men de kan de där Alexander och Alexandra - a.k.a. Lars Kepler.

Fan nu blir det så där långt igen och jag har inte ens kommit till saken. På lördag är det julafton och jag har köpt en ny klänning. Jag kissar nästan på mig vid blotta tanken av den. En annan sak jag nästan kissar på mig av vid blotta tanken är att min lilla chokladpralin kommer hem på fredag. Alltså i övermorgon. Det är overkligt längesen vi sågs faktiskt och därför pirrar det i hela kroppen.

Och på jobbet går det också bra.