daydream

Jag är egentligen skrivsjuk och skulle kunna sitta uppe halva natten och ösa ut ord här, men jag har inte tid just nu. Hoppas att jag känner likadant i morgon. Sitter i alla fall och grubblar och känner mig illa till mods. Naturligtvis på grund av det som hänt i Norge. Det har liksom skakat i mig sedan i fredags. Det är vidrigt och jag äcklas av det. Men det är väl ingen mening med utspydd ilska. Däremot kan det göra gott att spy ut ilska.

Det finns människor.. eller hrm varelser, som helt saknar empatisk förmåga. Det är bara att acceptera det. Jag vet att det är en helt annan sak att säga att man vet att världen inte bara är god, som att faktiskt ställas inför en situation där ens förhoppningar om världen som god raseras. För mig är empati grunden till, eller till och med definitionen av, mänsklighet. Jag har därför svårt att över huvud taget försöka mig på att förstå den här varelsens tankegångar eller motiv. Det är inte värt det därför att han inte är någon människa. Det är en det. Eller en den om man så föredrar. Ett slags förekomst. Kanske en vandrande vålnad.