daydream

Idag njuter jag av min sista lediga dag. I morgon börjar jag återigen på gamla hederliga Apoteket. Jag kommer jobba administrativt på grossistverksamheten. Varför är det alltid så här för mig? Att jag går sysslolös i månader och så helt plötsligt hör någon av sig och vill att jag ska börja jobba dagen efter. Ingen tid för att vänja sig vid normala gå-och-lägg-dig-tider eller att käka frukost före, well, 12. Hur i hela friden ska det gå i morgon? Jag ska vara på Varvsholmen kl. åtta sharp. Före det ska jag alltså ha hunnit vakna (!), äta frukost, dricka kaffe, snusa, klä på mig, lägga en smakfull make-up, borsta håret (...) och tänderna och CYKLA till jobbet. Jag hatar att cykla, cykeln är djävulens påfund. Det gör mig olycklig och äckligt eftersvettig. Dessutom får jag syrebrist och andnöd. Det tar mig 30 minuter att cykla dit ifall jag vill slippa den där andnöden och stressen. Att vakna till liv, äta frukost, klä på mig osv kommer att ta cirkus en timme. Jag måste med andra ord gå upp 06.30. Och jag kommer somna två inatt också, om jag har tur.

Igår tränade jag. Mage och mina klena arma skinkor. Jag plågade mig med Tracy Andersons övningar och jävlar vad ont det gjorde. 40 repetitioner av varje och efter fem kom det nästan kräks. Men ni vet, om man ser framför sig hur man vill se ut Beach 2012 så går det. Det gåår - det gååååår. Jag fick träningsvärk efter ett par timmar och idag kan jag naturligtvis inte gå rakt. Men Tracy är antagligen ett geni så jag tänker från och med nu ha henne som min guru.