daydream

 

Sitter och väntar på att nedladdning 1, 2 och 3 ska bli klara. Sommar i P1 med Björn Lindeblad, Marie Göranzon och Nour El-Refai (igen). Det är hittills det vackraste jag hört i mitt 25-åriga liv. Känner mig helt plötsligt lite nere och det vill jag inte göra. Det borde vara olagligt att känna något förutom ovillkorlig och oåterkallelig lycka. På sistone har jag känt så. Jag har varit mig själv nog, inte saknat något särskilt, levt som en kung i flera bemärkelser, slösat pengar, dansat, jobbat hårt. Bara petat försiktigt på taggar inom mig och det har inte gjort ont för jag har mått bra. Men.. Jag har varit sjuk sen i lördags och jag hade helt glömt bort hur det var att känna sig såhär ynklig och orkeslös. Det kan inte vara bra, är det därför det gör ont? Det har sugit musten ur mig och jag har varit tvungen att sjukskriva mig från jobbet och det enda (nästan) jag har kunnat tänka på är att det går åt helvete när jag inte är där. Som om jag vore oumbärlig. Som om allt kretsade kring mig. Helt jävla egocentrisk. 

 

Jag har köpt flera kilo böcker men jag kan inte förmå mig till att börja läsa. Jag blir stressad av att jag inte kommer ha tid till att drunkna i dem och det gör mig en smula sorgsen återigen. Jag har varit vaken lite försent om kvällarna sista dagarna och sovit lite för länge på mornarna vilket naturligtvis också stressar mig nu när jag inser att jag borde sova som ett barn om en timme för att orka gå upp 05.10 i morgon när klockan ringer. Jag är inte nådig. Men jag kan ha fel. 

 

 

 

De har gjort om här så jag vet inte vad jag gör eller hur det kommer att se ut. Som vanligt är det utsidan som räknas, först och främst. 

 

I fredags slutade jag på KC och gjorde allt för sista gången - hämtade kaffe tio gånger, köpte lunch av Steven, skickade restordermail, ställde kaffekoppen i diskmaskinen, loggade ut från datorn. Kramade kollegor och chefen farväl. Trodde jag skulle storgråta, men jag var bara nära när jag sa hej då till Angelica. Ett djupt andetag hjälpte, så jag grät inte. Jag tog på mig skorna och mina presenter under armen och gick ut. Sista veckan gick så fort. Jag kände mig tom, och lite ledsen. Idag känner jag mig ännu mera tom, och lite mer ledsen. Är sjukt glad för andra saker, men I HATE good byes och blir deppig av alla slags avslut. Jag blir deppig av att ha färdigmålade tånaglar, deppig när mammas semester var slut, när bussresan till jobbet är över, att åka hem från stan efter en perfekt utekväll. Jag blir till och med ledsen när Let's Dance slutar gå på tv för säsongen, trots att jag knappt kollat. 

 

Näe. Så deppig är jag inte. Kan jag bara skriva i deppmode? Är det nåt fel på mig? Ganska många förvisso.. Anywho. Jag har fått en tills vidare-anställning på kundcentrum och är just nu tjänstledig för att jobba på ett annat jobb. It is kind of awesome. Har jobbat första dagen idag och allt var rörigt, jag har inte fått några inlogg och det fanns knappt tid till att lära upp mig. Det gör ingenting, det var kul. Jag lärde mig nya saker ändå, jag packade upp varor, jag läste rutiner, jag svarade i telefon, jag registrerade hållbarhet. Nästa vecka kommer regionlogistikern och utbildar mig. Det blir bra!