jag måste sluta hävda mig


Kastade mig precis på sängen i ett försök att nå fulländad avslappning för en sekund. Gick sådär. Har för det första dödsträningsvärk i skinkor, lår och triceps. Jag valde att våldta mig själv med fria vikter igår och struntade i att stretcha, vilket var ett genomtänkt drag = för att jag idag skulle känna mig extra levande. För det andra så har jag just kommit hem från blodcentralen på sjukhuset. Från och med idag gillar jag inte nålar längre. Jag som tidigare varit nästintill pervers när det kommit till sprutor, pierca öronen, tatueringen - är nu helt avskräckt. Eller det ordet räcker knappt.. Livrädd kanske håller. Jag var inte nervös alls, jag såg fram emot sticket så att säga, men människan råkade missa kärlet i högra armen och det gjorde så ont att jag nästan svimmade. Hon provade andra armen, då var jag beredd på ännu mer smärta, men det var inte så farligt. Däremot började jag tänka "BLOD BLOD BLOD BLOD BLOD BLOD BLOD", ni fattar.. Efter några sekunder var jag så yr att ljudet försvann, spykänslan påtaglig, svetten forsade. Och det här var bara två prover! Hur bra blodgivare är jag om jag inte ens kan genomföra ett vanligt blodprov utan att halvsvimma? Nåja.. Eftersom jag precis tatuerat mig så kommer jag inte bli kallad förrän om cirkus ett halvår och då bor jag nog inte ens kvar här. Men jag antar att människor i Sthlm vill ha mitt blod lika mycket som de vill i Kälmä. Mitt blod är heligare än en indisk kossas.

Anyhow. Jag kan knappt röra min högerarm för att den värker så fruktansvärt. Hur ska jag då kunna lyfta vinet till min mun ikväll? Sugrör? Aight!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0