daydream

Hej hallå bloggen. Det är olagligt längesen jag uppdaterade dig och det ber jag om ursäkt för. Idag är det söndag och underbart varmt ute. Medan andra klagar på hög fuktighet, svettiga knäveck och frizzy hair så välkomnar jag detta väder med öppen famn och mycket kärlek. Det var så längesedan vi träffades. Det är sommar och min sebumproduktion är i sitt esse. Håret är solblekt och slitet, benen epilerade och hårsäckarna arga som bin. Fötterna är misskötta med avskavt nagellack, förhårdnader och skoskav. Jag tänker gå omkring i jeansshorts och vara barfota hur som helst. Denna sommar ska bli den bästa i mitt liv och hittills har den inte svikit mig. Midsommar var fantastiskt på Öland med härliga vänner, god mat, mycket vin, genomblött tält och bakisdöden deluxe. Det enda som retar mig en smula är att jag inte får vara ledig när jag vill. När ni ligger på stranden och steker en tisdag så sitter jag och mailar restordrar till apotek eller hjälper våra (och även andra apotekskedjors) kunder. Like a baws. Men det är lugnt. Snart åker vi till Sthlm och ser Paul Simon och då får jag EN ledig måndag. Graceland.... Poängen med det här inlägget är att jag vill berätta hur nedrans lycklig jag känner mig. Jag har frihet i blicken och livet står i farstun - jag lovar att du inte ska behöva vänta längre. Jag ska förvalta dig väl. Kom ihåg detta, mina vänner, för jag känner på mig att ni kommer få påminna mig ibland. Idag vet jag att Emelie och Andreas åker till Grekland och just för att jag är fruktansvärt avundsjuk så tänker jag bildbomba här med pics från min och mammas Kreta-resa i maj.

Söndag och i vanlig ordning är inte livet så roligt. Trots att jag sa nej till utgång igår, så drack jag för mycket vin, men det var roligt och det var en bra dag. Jag åt hotellfrukost på Packhuset med Emma, gick en sväng på staun och köpte ny bikini som naturligtvis är rosa. Om 11 dagar åker jag och mamma till Kreta och det ska bli vansinnigt skönt. Det ska bli skönt att slippa jobba och gå ut med Siv och laga mat och städa och ställa klockan på morgonen. Det ska bli skönt att känna noll ansvar gentemot någonting över huvud taget. Det enda jag ska bry mig om är att ligga i en solstol med mina bästa böcker och korsord..

Nu börjar jag märka av den. Dödsmånaden. Februari. Den är lite som september när du tvingas acceptera att sommaren är slut och kastar in handduken. Men H&M:s höstkatalog finns där som tröst. Du forcerar en inställning om att stickade halsdukar och för stora tröjor är mysigt och svarta naglar får förmedla fuck you-hösten-jag-är-starkare-än-du.

Februari har lite mer dold lömskhet, lite mer fuck you you fuckin fuck och håll käften. Du är utmattad efter all påtvingad julkänsla, släkthäng, matlagning, klappshopping och julrimsångest. Du har hunnit bryta alla dina nyårslöften. Du orkar inte ens måla naglarna och ge långfingret. Snön har begravt varenda centimeter av omvärlden och istället för att sakta börja smälta, så packas den tjockare och tätare och temperaturen sjunker. H&M:s vårkläder har för längesedan hit the stores och du har handlat så mycket tygskor, sandaler, pastellfärgade plagg och tunna klänningar att du nästan kräks. Du vill byta täckjackan mot kavaj och feta halsduken mot rosa sjal. Du vill ha saltvattenrufs istället för vintertrött och statiskt. Du fortsätter vara fashion backward. Fåglarna som för ett par månader sedan sjöng glatt i trädgården har tystnat och gnager nu svältande bort det sista på talgbollarna i trädet. Ingen ledighet är inom synhåll. Temperaturen sjunker ytterligare och du inser att din önskan om att få använda Converse nästa vecka är körd. Din hud är torrare än fnösket du använder för att tända eld i öppna spisen med, detsamma gäller håret och hårbottnen. Din kropp är ur funktion. Stressfinnarna är överallt och när du tror du blivit av med en så vaknar du med tre eller fler vid sidan om originalet. Du längtar så efter sol att du lägger dig i en snödriva under hundpromenaden för att molnen skingrats ett par minuter. JAG ORKAR INTE MER!

Söndag idag och det är okej, förutom utsättningssymtom av grov kaliber. Hur verkar frossa, kallsvettningar, konstans illamående, yrsel, fuckad mage, huvudvärk och domningar i fingrar och tår? Om det är något som gillas kan man alltid börja med Venlafaxin och sen sluta. Annars, nej. I fredags var jag hemma från jobbet men imorgon ska jag gå dit. Man kan inte hålla på och stanna hemma för en så världslig sak som utsättningssymtom när man jobbar på Apoteket. Helgen har i övrigt varit bra och lugn. Kall också.. Och snöig. Usch.

Igår beslutade jag mig också för ett resmål och ett hotell. Bäst och mest sa jag ju och det är jag övertygad om att vi kommer att få här. Probably den mest generösa all inclusive jag hört talas om. Ever. Fyra à la carte-restauranger, bufféer, sushi- och hamburgerbar, tavernor, beer house, sex barer och ouzeri. Och just det, minibaren fylls på varje dag också.. Fan vad vi ska äckla oss babe.

Jag har lite feber idag. Känner mig som en mossig och seg gammal gubbe just nu. Sitter med gamnacke och ihopsjunkna axlar och tycker synd om mig själv. Ja. Kom nyss hem från jobbet, som går bra trots dagligt tekniskt strul och fuckade ögon. Får inga terminalglas från Apoteket så om jag ska ha några får jag kämpa för förlängd anställning alternativt bekosta dem själv (...).

Jag har spenderat okristligt mycket pengar senaste veckan. Jag har köpt tröjor, byxor, underkläder, schampo, balsam, hårinpackning och lösa nitar så jag kan fixa till mina Converse såhär. Jag har såklart också köpt mat, snus och en jävla massa choklad. Aunt Flow är på ett ovälkommet deluxebesök och då behövs choklad. När jag blivit frisk (hade tänkt vara det idag egentligen) så ska jag även köpa träningskort på Actic - eller som jag gillar att kalla det - Nautilus. Sen ska jag för första (och kanske sista) gången i mitt liv bli fit inför en beach-säsong. Inte för att jag lider av fetma så det står härliga till, men för att jag tycker skinkorna hänger lite löst, armarna orkar knappt bära väskan och över huvud taget är det svårt att sitta upprätt när bålmuskulaturen inte är var den brukade.

Resor kan jag skriva om också.. Resor. Jag åker vart som helst, bara det är varmt och det finns en bar där man kan köpa slibbiga drinkar med paraplyn. Jag kan sova i rännstenen och käka nudlar till middag. Jag kan leva utan dusch och låta sanden skava mellan skinkorna. Näe.. Det kan jag naturligtvis inte när jag tänker på saken. Jag vill helst sova på ejderdun i ett luftkonditionerat hotellrum, med gratis minibar. Jag vill helst ha en jacuzzi på balkongen. Jag vill helst ha en stor fresh buffé att hämta oändligt mycket mat ifrån och jag vill helst ha kall öl på flaska att dricka när jag solar på en mjuk sandstrand.

Egentligen vill jag åka nu med den gång, men det är nog bättre att vänta till maj så vi kan åka till Grekland. Då kan man va här. Här kan man va. Eller här.

Det är den tredje januari idag, tänker jag och blickar upp på min Jan Stenmark-kalender som fortfarande visar december 2011. Vanten i tappningsögonblicket. Jag måste uppgradera mig till 2012. Och jag behöver verkligen nytt schampo, balsam och inpackning. Jag behöver verkligen nya vantar och mössa. Jag behöver VERKLIGEN KLIPPA MIG OCH FÄRGA MIN ÄCKLIGA UTVÄXT. Det är mycket jag behöver. Men jag är pank. I ganska exakt 21 dagar till. Och tre veckor är väl ingenting, sitter ni säkert och tänker och tycker att jag är löjlig som våndas i mitt i-landsproblem. Men jag längtar ju så förjordat. Jag ser framför mig hur alla dessa ting ska omvälva hela mitt liv, men när de tas ur detta sammanhang så inser jag naturligtvis vilka ringa bekymmer jag har.

Mina ögon orkar inte koncentrera sig på skärmen längre. Snart måste jag boka tid hos en optiker. Jag vill ha min falksyn kvar. Den som ändå kunde kom ihåg sånt, som egentligen är viktigt.

Sååee. Julen är slut och det är väl skönt. Jag kan kräkas när jag tänker på fettig julmat och vad värre är.. julsnaps. Juldagens baksmälla var den värsta på länge. Jag fick en massa smaskiga saker i julklapp (bland annat urinvägsinfektionen från helvetet och antibiotika ÄNTLIGEN!) som jag inte alls väntat mig. Jag önskade mig nämligen bara att Johan skulle komma hem och det gjorde han. Han verkar stanna ett tag också eftersom han lyckades halka i en trappa och slita av ett ledband i tummen. 4 timmar på akuten, gips och sjukskrivning 6-8 veckor = stanna i Kalmar. Det är såklart tråkigt för honom, men desto roligare för mig. Det tänker jag inte ljuga om.

Igår kastade vi ut granen som barrat till synes omöjligt mycket. Uthävningen blev faktiskt godkänd av Pappa som annars är så petig med tjugondag Knut och sån skit. Nu sitter jag i sängen, lyssnar på Håkan och tittar på lilla Siv som sover och ser ut som en svan. Har varit sjukskriven från jobbet igår och idag och inte gjort mycket mer än att ligga i sängen och lyssna på diverse P3 dokumentärer. Trustorhärvan, hedersmorden på Pela och Fadime, diskoteksbranden i Göteborg, polismorden i Malexander, Tjörnbrokatastrofen och nu senast M/S Scandinavian Star. Hemskt och fruktansvärt och det slet i hjärtat och knep om halsen när en pappa berättade om sin fina dotter som låg död på asfalten nedanför makedoniska föreningens eldhärjade lokal på Backaplan..

I morgon ska jag till jobbet och hjälpa mina stackars kollegor som måste ha det svårt utan mig. Jag ska lämna in min första timlista och skriva på nytt anställningsavtal, eftersom jag fått förlängt till 31/3. Yaaay me!

Idag är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Så har det varit i nästan två veckor nu. Jag har börjat att gå och lägga mig mer och mer tidigt om kvällarna. Här om dagen somnade jag vid halv åtta. Är det okej? Jag vet inte. Jag kommer hem från jobbet runt 17-snåret. Småstädar lite, käkar middag, tittar kanske på nån serie (men alla har ju fucking jul-uppehåll - särskilt DEXTER kan jag inte stå ut med att vänta på), sen börjar ögonen klia och dess lock falla nedåt.. Det blir svårare och svårare att hålla dem öppna, trots att det är jättespännande med American Horror Story.  Som när man var liten och ville vara uppe sent för att se färdigt en film på tv. Det gick aldrig. Man somnade på soffan. Man blev inburen till sängen. Utan att borsta tänderna. Fy fan så äcklig man var. Anywho.. Jag somnar nästan men jag kan inte tillåta mig att bara ligga där. På sniskan i sängen. Kläderna på. Oborstade tänder. Sminket kvar och ingen Venlafaxin medicinerad.

De tre sista kvällarna har jag sagt god natt till familjen runt åtta, men sen legat vaken till tolv för att läsa. Jag har hunnit läsa över halva Paganinikontraktet. Fy. Fan. Så. Bra. Den är läskig och spännande och jag har varit rädd (jag som bara är rädd för mig själv, och åska och vatten som man inte ser botten på och everything everything, förutom blod och inälvor och djävulen och levande döda) och ledsen och till och med skrattat. Så jädra fånigt så jag får lust att ge mig själv en örfil. Men de kan de där Alexander och Alexandra - a.k.a. Lars Kepler.

Fan nu blir det så där långt igen och jag har inte ens kommit till saken. På lördag är det julafton och jag har köpt en ny klänning. Jag kissar nästan på mig vid blotta tanken av den. En annan sak jag nästan kissar på mig av vid blotta tanken är att min lilla chokladpralin kommer hem på fredag. Alltså i övermorgon. Det är overkligt längesen vi sågs faktiskt och därför pirrar det i hela kroppen.

Och på jobbet går det också bra.

 

Nu har jag jobbat exakt en vecka på Apoteket, och det är så skönt. Det känns som att komma till mitt andra hem. Jag sparkar av mig skorna, går omkring i strumpor och lägger upp fötterna på stolen mittemot. Men jag är en klagare så jag måste poängtera att det INTE är roligt att cykla 1 mil om dagen. Det är inte heller roligt att lida av sömnbrist och ha svårt att komma upp på morgonen. Egentligen tycker jag att morgonstund har guld i mund och blah blah blah. Det är något visst med att vakna först av alla runt 6-tiden, när det är mörkt ute. Klä på sig velourbyxor och raggisar och sätta igång kaffebryggaren. Hämta tidningen och äta frukost framför Nyhetsmorgon. MEN DET ÄR INTE NÅGOT VISST MED ATT INTE KUNNA SOMNA PÅ KVÄLLEN. Det är inte något visst med att ligga vaken vanvettigt sent och titta på George Clooney-gamla avsnitt av Cityakuten och klia Siv på brösten. Det är inte något visst med att höra alarmet ringa 06.15 och känna det som om man knappt hunnit stänga ögonen.

 

Åter till saken. Jag blir hög av att jobba och fokusera på något vettigt. Jag drivs av att se resultat och att listan ska vara på noll när dagen är slut. Jag blir tokig och stoppar in snusar och öser på med kaffe - styrka max. Överdos av allt. Saker blir gjorda och listan har för det mesta varit på noll. Idag var den på 11. Men det var inte vårat fel.

 

Och nu hade jag inte ens tänkt prata om jobbet. Jag hade tänkt prata om meningen med livet. Eller näää. Eller jo. Meningen med mitt liv är nämligen att jobba så vedträna bara yr i luften och sen shoppa upp pengarna på vad andra kallar skräp och onödigheter. För mig är det en liten bit av himlen att få packa in håret i något som luktar kokos och samtidigt raka benen med en sylvass hyvel som är rosa. Att smörja in ansiktet med ekologisk tea tree-olja och spraya nyckelbenen med parfym som doftar päronsorbet, bergamott, fresia, mimosa och vit näckros. Ja.. Det är så man kan bli religiös.

 

Nedan ser ni en liten bit av denna himmel. Hårinpackningar från K-Pak och Bumble & Bumble. Parfym från Versace. Schampo och balsam från Redken. Halsband från Falling Whistles (ett underbart litet projekt). Och.. vem hade trott att Tyra skulle designa kläder som jag skulle gilla? Inte jag iaf. Men linnet är från Style By Tyra och så även kjolen och läppbalsamet. När jag inte kan hitta på fler specifika saker jag vill ha så tänker jag mig en livsförbrukning på H&M. Fast jag är inte svår så. Jag kan tänka mig en resa till St Barthélemy också..

 

Idag njuter jag av min sista lediga dag. I morgon börjar jag återigen på gamla hederliga Apoteket. Jag kommer jobba administrativt på grossistverksamheten. Varför är det alltid så här för mig? Att jag går sysslolös i månader och så helt plötsligt hör någon av sig och vill att jag ska börja jobba dagen efter. Ingen tid för att vänja sig vid normala gå-och-lägg-dig-tider eller att käka frukost före, well, 12. Hur i hela friden ska det gå i morgon? Jag ska vara på Varvsholmen kl. åtta sharp. Före det ska jag alltså ha hunnit vakna (!), äta frukost, dricka kaffe, snusa, klä på mig, lägga en smakfull make-up, borsta håret (...) och tänderna och CYKLA till jobbet. Jag hatar att cykla, cykeln är djävulens påfund. Det gör mig olycklig och äckligt eftersvettig. Dessutom får jag syrebrist och andnöd. Det tar mig 30 minuter att cykla dit ifall jag vill slippa den där andnöden och stressen. Att vakna till liv, äta frukost, klä på mig osv kommer att ta cirkus en timme. Jag måste med andra ord gå upp 06.30. Och jag kommer somna två inatt också, om jag har tur.

Igår tränade jag. Mage och mina klena arma skinkor. Jag plågade mig med Tracy Andersons övningar och jävlar vad ont det gjorde. 40 repetitioner av varje och efter fem kom det nästan kräks. Men ni vet, om man ser framför sig hur man vill se ut Beach 2012 så går det. Det gåår - det gååååår. Jag fick träningsvärk efter ett par timmar och idag kan jag naturligtvis inte gå rakt. Men Tracy är antagligen ett geni så jag tänker från och med nu ha henne som min guru.

 

Under morgonpromenaden idag började jag längta till våren. April för att vara exakt. När solen lyser varm då och då, gruset sopas bort från trottoarerna och den sista snön till slut töar bort. När man kanske kanske vågar shorts och skor utan strumpor, bränner sig på näsan för första gången och dricker kaffe utomhus på morgonen.

Sånt jag lovat mig själv att skaffa till dess:
Jämnlångt hår och helblondering
Loads and loads of tunna silverringar
Sandaler (typ these pricks)
Nya awesome byxor - som de här, eller de här.. (undrar förresten hur svårt det är att fixa det själv, jag ska naturligtvis försöka)
Nya hårprodukter
Vara snygg i backslick


Apropå ingenting. Alla som gillar farliga, lite skitiga, solbrända vildar med smink och långt hår, riddarrustningar, swordfights, vargar, sex med dvärgar, lords och ladys, generellt snygga människor, rödvin, prostitution och lite krig SKA TITTA PÅ GAME OF THRONES (hello Khal Drogo). Jag har sett hela säsong 1 på fyra dagar. Need I say more?

Det tog nästan två timmar, men nu är den min. Fast, man vet aldrig med H&M. Om några dagar får jag säkert hem ett brev där det står att plagget jag beställde tyvärr är slutsålt och så får jag en rabattkod på 50 kronor som plåster på såren. H&M har bett om ursäkt till alla sina fans på fb för att sidan inte fungerat och att de jobbar hårt för att lösa problemet. Yeah. Right. Nåja, nu får jag väl ta ut glädjen i förskott och tänka att det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan. It's a motherfucker till klänning.

 

 

Det är söndag och fars dag och vi har käkat schwarzwaldtårta framför nyhetsmorgon och druckit kaffe. Igår krattade jag oändligt många löv, fyllde säckar och släpade dem till en container. Lyssnade på julmusik och drack glögg framför öppna spisen. Löste korsord, skrev och tittade på serier (nya grejen är Persons Unknown). På kvällen gjorde jag mani/pedi, drack rödvin och öste kollage över Polyvore. Polyvore är knark. Skitkul, men knark.

I fredags träffade jag Emilia och det var självklart roligt. När vi gick hem i svinkylan såg vi tydligen en meteor sprängas när den träffade atmosfären. Det var awesome egentligen och min bästa beskrivning av hur den såg ut är.. en jättestor sten på himlen. 400 meter i diameter. Jag väntade i flera minuter på smällen och jordens undergång och idag vågar jag knappt gå ut i mörkret för jag ser der untergang Melancholia-style framför mig. I'm screwed, you don't have to tell me twice. Men se Melancholia för all del (Alexander Skarsgård är löjligt snygg som vanligt). Man blir så deprimerad och överväldigad av dödsångest att det är ett under att man ens andas när filmen når sin kulmen (jag vill så gärna säga hur den slutar så om ni vill veta - här är ett klipp, spola fram till 02:00 och döööö).

Jag känner mig lycklig faktiskt och desto mer när jag tänker på vad jag vill:

• att det ska bli sommar så man slipper fucking strumpbyxor, fodrade jackor och impregnerade skor
• fixa jeansshorts att riva sönder, nita, sy om och patcha
• ha något (gärna denna eller denna) från Versace for H&M-kollektionen naturligtvis
• bli rik så jag kan köpa allt från 3.1 Phillip Lim och Isabel Marant och en Cartier-klocka
• skaffa en heltäckande solbränna som aldrig försvinner
• köpa loads of armband
• gå loss på lush och köpa schampokakor, lip scrubs och bubbelbitar
• åka till öland och bada naken i solnedgången
• se coldplay
• dricka piña coladas i en solstol
• hitta en ny perfekt parfym
• få lika snygga ben som Elin Kling
• gå till frisören och säga att jag vill ha exakt likadant hår som Angelica Blick
• alternativ sätta in en jäkla massa löshår så jag åtminstone kan få se hur jag ser ut i en fiskbensfläta.

 

Men måste det nödvändigtvis fortsätta vara kallt och snart bli vinter så kan jag tänka mig att knöla in mig i en ullig armygrön jacka med luva och aztekmönstrad tröja och sköna byxor med dragkedjor så länge.. Eftersom jag inte kan gå till frisören så försöker jag prova något nytt som är gratis. Rockar numera mittbena. Känn på den.

 

Jag sa ju igår att jag skulle slänga in lite fighting spirit här. Och då menar jag inte att jag ska ha ett långt utlägg i pepp-talk. Jag tänker kort och gott lägga upp en bild på min nuvarande, dåvarande, framtida och everlasting motivation. Poesin som finns i kläder, skor, smink, flätor, smycken, solen, sommarbrisen och havet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

By the by, det är 7 dagar kvar.. 7 dagar tills Versace for H&M-kollektionen släpps. Och 6 dagar kvar till BREAKING DAWN PART 1.