daydream

Så, jag är uppe sent, trotsar allt vad dygnsrytm heter och hoppas på att jag vaknar pigg och rask imorgon klockan åtta. Ligger i sängen och drömmer om den perfekta luggen, den ultimata hårlängden och den mest lockande hårfärgen just nu - platinum blonde (porr). Jag tänker mej inte våpigt, utan mer mästerligt a la Kate Moss. I could pull it off. Att besluta sej för att klippa lugg, eller inte, är dock ett evigt dilemma. Får man till den perfekta luggen, så är man nöjd en månad eller två. Man älskar luggen, klappar på den och ja, avgudar den nästan. Sen börjar den gro, men tar god tid på sej att växa ut tillräckligt mycket för att kunna klippas ihop med resten av håret. Klipper man inte lugg, så sitter man uppe sent på kvällarna och sliter sitt hår och suktar efter den. Men. Klipper man inte lugg, utan tålmodigt sparar ut den så pass länge att den nästan nuddar nyckelbenen, så kan man klippa en avundsvärt fräsch page. Man kan också ha mittbena utan att den känns McDonald's golden arches, och utan problem baka in den i en tofs/fläta/whatever. Frågan är vilket som är roligast? Eller tråkigast..

Jag är sugen på en 70-tals-axellång-chillaxed-bob just nu. Som denna. Den behöver för all del ingen lugg, men den blir helt klart lyft av en. Jag kan också tänka mej att se ut som Jane Birkin gjorde back in the days. Farligt snygg asssså.