drömtyg och sagoväv
Denna dagen - inte ett liv. Inte så mycket som en stjärt.. Vaknade halv ett i Moas soffa där jag sovit skavfötters med Emelie i natt, just like the good old days. Gjorde kaffe och blev serverad GI-brunch, öste på med vatten för att förvandla torr sand till lera så att säga. Låg kvar i Moas soffa och tittade i Stockholm Natt & dag och hittade ett av mina favoritcitat från Mio min Mio.. Måste bara varna först, för det är så sorgligt att man nästan vill lägga sig i badkaret, sprätta upp handlederna med en brevkniv och förblöda långsamt till tonerna av Harry Nilsson - Without You:
"Då började jag närapå gråta. Inte riktigt men närapå. Jag kände mig så ensam. Jag gick och satte mig på en bänk i Tegnérlunden. Där fanns inte en människa. Alla hade gått hem för att äta middag. Det var skumt i parken och det regnade lite. Men i husen runtomkring lyste det överallt. Jag kunde se, att det lyste i Benkas fönster också. Nu satt han där inne och åt ärter och plättar tillsammans med sin pappa och mamma. Jag fick för mig, att det satt barn tillsammans med sina pappor och mammor överallt där det lyste. Det var bara jag som satt här ute i mörkret. Ensam. Ensam med ett guldäpple, som jag inte visste, vad jag skulle ta mig till med." Lilla lilla Mio och alla andra små människor som sitter på bänkar och känner sig ensamma.
Kommentarer
Trackback
