daydream

Jag har precis stigit upp. Så skönt att sova alldeles ostört så här länge. Jag har inte vaknat ens för en sekund inatt utan jag har sträck-sovit på rygg i tolv timmar. Jag har inte så mycket att sova i när jag är hos mamma och pappa, så jag rotade igenom min gamla garderob och hittade ett par avklippta mjukisbyxor och en UCLA-t-shirt från 1800-talet. Fräscht tycker jag. Och just för att jag har fräscha shorts på mej så har jag nyss upptäckt ett blåmärke på smalbenet som heter duga. Det är stenhårt och knallblått och arean ligger på cirka 5x1,5. Hur fan kan ett så stort blåmärke framträda utan att jag kommer ihåg vad jag gjort för att förtjäna det? Jag skulle komma ihåg om jag slagit i smalbenet. Inte för att det är något som är värt att minnas, men för att det gör fruktansvärt döds-ont att slå sej på smalbenet. Jag skulle komma ihåg om jag haft döds-ont. Jag drar alltså slutsatsen att jag skaffat mej det inatt under min skönhetssömn som ironiskt nog inte alls gjort mej vackrare.

Jag tänkte passa på att ta ett bad när jag ändå är här. Det var flera månader sedan sist och jag saknar det verkligen. Jag ska tända ljus och hälla i aromatisk olja som luktar lime för det står på flaskan att den är glädjande. Det behöver jag en skvätt idag. Sedan ska jag ta mitt sista pick och pack från mitt rum, åka hem till min cocktailinfluensa-smittade sambo och ge honom litet värme. Senare ska jag köpa de sista julklapparna och gå förbi mormor och morfar på en fika. Så är det bara.