daydream

Nymålade naglar på både händer och fötter. Rosa och turkost, det är mitt liv dä sä. Sen jag fick monster-lönen har jag shoppat som en dåre. Smink, kläder, filmer, serier, krämer, biobiljetter, you name it.. Jag har beställt så mkt på nätet att jag inte kommer ihåg allt. Because I'm worth it.

Jag jobbade till fem idag, hela Sverige har ringt till Apoteket idag, jag överdriver inte. Undrar ifall alla har ringt idag för att de tror att vi inte kommer svara i morgon? Jag vill egentligen inte tala om det här, med tanke på att ni kanske ringer då, men vi på Apoteket kommer att finnas imorgon också. Halverad styrka dock, så ring helst inte. Ni kommer att få vänta i luren länge länge och när ni väl kommer fram och kanske önskar få rådgivning, då kommer vi hänvisa er till Läkemedelsverket som imorgon 1/7 tar över Sveriges oberoende läkemedelsinformation. Nu vet ni det. På Apoteket får ni bara rådgivning i samband med köp. En så kallad win-win-situation. Jag skulle rekommendera er att inte ringa alls, vi har inte fått någon utbildning som heter duga så jag kommer svamla och stamma och "öööhhh":a tills jag får kläm på att. Om ni mot förmodan ändå vill ringa, så ring efter 18, för då har jag gått hem.

Jag försov mej igår, bokstavligen flög upp ur sängen och cyklade iväg till jobbet. När jag kom in i driften satt någon med Aftonbladet uppe. "Michael Jackson död" lydde rubriken. Jag trodde att jag drömde. Sedan var min dag förstörd. Jag satt och tittade mot Ölandsbron och såg mej själv hoppa från högbrodelen. Eller skära upp handlederna. Eller skjuta mej i huvet. Eller hänga mej. Jag vet inte riktigt, men vad de än säger så är det inte riktigt sant inne i mej riktigt än.

En vishetens och godhetens man som hjälpt så många barn trots att han aldrig fick vara ett barn själv. Och som skrivit så många kloka ord och sjungit om lösningen till världens problem så många gånger. En stilikon och sjukt begåvad artist helt enkelt. Och Han fattas mej så det värker i bröstet...

Lite bilder på Kajsimajsi... gulligaste gullemajan i stan

ÄÄÄÄEEE jag DÖÖR. Tomas Ledin är det snyggaste jag sett. Var har han hållit hus i TRE jävla år? Det spelar ingen roll, nu sjunger han allsång med lyckliga satar på Skansen. Jag har redan hunnit börja gråta och slutat. Jag började när Anders hoppade ut på scenen och slutade nånstans vid "en blandning av sött och salt". Jag är ensam hemma, men jag sjunger med i alla fall. Majoriteten av mina grannar är ändå döva. I natt är jag din, jävligt bra låt och tro det eller ej men den handlar faktiskt om mej. Det är jag som Tomas vill ska le som bara jag gör.

Jag har haft fem helt otroligt underbara lediga dagar i rad.
Fredag: midsommarafton på Kullö. Roligaste midsommaraftonen i mitt liv.
Lördag: midsommardagen hemma hos mamma och pappa med Livet från den ljusa sidan.
Söndag: Borås och Elton John-konsert. Frickin great.
Måndag: heldag på staun i Borås och hemresa i första klass med SJ. Sedan hade vi grillkväll och kubb hos Toffa.
Tisdag: Slappat och solat på Boholmarna vid poolen. Ätit sill och spelat kubb med Anna och Göran. Snart: Morden i Midsomer.

HAHAHA Tingeling-allsång. FY fan jag älskar Henrik Dorsin för att han har stuckit hål på ett gravallvarligt Sverige. Sjukt sjukt rolig och så politiskt inkorrekt. Det är ju helt lysande och otroligt att alla hederliga allsångs- och schlager-fans inte jagar honom med högafflar. Det kanske kommer..

Imorgon börjar jag igen, men jag ser framemot det. Mest för att jag ska öppna min lönespec, remsa efter remsa och med stor dramatik ska mina ögon ploppa ur sina hålor när jag ser beloppet bredvid "att erhålla"-rutan. Jag blir glad hur litet eller mycket det än gäller. Det ska också bli roligt att återse mina kära kollegor.

En ung man från Skåne ringer.

- Välkommen till Apoteket, det är Kerstin..
- Hej, säljer ni så kallade dagen-efter-piller?
- Ja..
- Finns de i lager?
- Ja..
- Så bra. Och det innebär att jag kommer glömma bort allt jag gjorde igår?
- Ja.. typ.

"Ja.. typ" svarar jag utan att tänka på att jag kanske faktiskt pratar med en total jubel-idiot som inte förstått vad ett dagen-efer-piller är. Men han skrattade vilket torde betyda att han skämtade och att jag inte tjänste-felat.

och att jag bara ligger här och glor på whatever is on tv, för tillfället Äntligen hemma. Jag har städat och diskat och stånkat och flåsat på toagolvet bland silverfiskarna och dammråttorna. Jag som hade sagt att jag aldrig skulle städa toaletten igen. Men jag står inte ut med att vistas i billiga hor- och pundar-miljöer. Det är det äckligaste jag vet med smutsiga toaletter. Damm som fastnar i allt som är minsta lilla fuktigt dvs allt i ett badrum: golvet, duschen, handfatet, toastolen, spegeln, hyllorna och till slut de motherfucking tandborstarna.

Martin Timell har lärt sej att älska ett nytt ord som han spottat ur sig flera gånger i enda enda mening. Bond-förnuft. Aldrig hört att tidigare. Men det är tydligen något bra. Något man bör ha. Så man slipper vara rädd och skaffa sej rörelsedetektorer i köket. Svarta vattenelement har dem i det fina huset de bygger om. Jävlar vad snyggt med svarta vattenelement. Det ska jag ha när jag blir stor. Och en bra pistol. Och bond-förnuft.

Yeah whatever. Nu ska jag reasearcha till min social-tenta.

Jag har bara lämnat soffan idag för att använda vattenklosetten, hämta vatten och baka blåbärspaj. Annars har jag legat alldeles still, haft Two and a half men-maraton, ätit godis och läst Nattfåk. Den är läskig och spännande och utspelar sig i Kälmä läjn på nåa Öländ. Läs den. It's a good one.

Jag tycker förfärligt gräsligt synd om mej själv som är soffbunden och sjuk. Jag tycker också synd om mej själv för att jag fått brev från Skatteverket idag. En liten påminnelse om att skicka in Inkomstdeklaration 1 som skulle varit Skatteverket tillhanda senast 4 maj. Förseningsavgift 1000 SPÄNN! My ass! De jävlarna försöker sno mina pengar!! Jag deklarerade för fan så fort jag fick häftet på posten. Jag visste inte att man var tvungen att göra skärm-dumpar för att kunna vara säker på att allt står rätt till. Men så är det tydligen. Jag slår deras nummer med snabbt stigande puls. "Det är många som ringer till oss ... Du är placerad i kö ... Du har nummer 186 ..." 186! Herregud jag har aldrig hört värre. Så jag knåpade ihop ett lagom argt mail där jag bedyrade min oskuld. Jag är ju oskyldig som en brud, inte fan skulle jag dra på mej skattebajs och skattekiss med flit. Vad tror de om mej egentligen? Jag har dåligt samvete som det är för att jag inte betalt tv-licens. Nepp. Detta går jag inte med på.

Jag är sjuk nu, för er som är intresserade. Jag har feber och ont precis överallt. Victor ställde godis, panodil, vatten och kebab intill min dödsbädd. Sedan gick han på fest.

- Vote for me!


Nu har jag och Victor varit och röstat. Utanför vallokalen stod kämparnas konungar - miljöpartister - och lutade sej trötta mot var sin pelare. De var faktiskt de enda som orkat stå kvar hela långa dan, övriga partier saknades. Inte av mej dock. Jag kryssade Isabella Lövin - kandidat nr 2. Jag hade bestämt mej för Miljöpartiet och jag hade bestämt mej för en kvinna. Och vem skulle passa bättre än denna begåvade och kloka mamma från Saltsjö-Boo? Jag undrar...

Snart. Alldeles snart kommer ljuva toner att höras på Stockholms stadion. Tänk om jag var där i regnet och fick höra Thunder Road bara en gång till. Varför kunde han inte passat på att titta förbi springbreaket förra helgen? Varför inte Skälby 4H-gård? Han kunde fått klappa små kaniner och ridit hagen runt på ponny för endast 20 kronor. Han kunde fått gå tips-rundan på söndag morgon och kanske vinna en Sverige-lott. Han kunde fått gå på logdans imorgon kväll och dansa till Matz Bladhs. Men näe. Han väljer den sketna stadion som ligger alldeles för långt borta. Det tycker jag var svagt. Och det vet jag fler som tycker. Titta bara på lilla hesten Snabb. Han har redan vänt dej ryggen.



(If you read this Bruce, I want you to know I'm very disappointed. Why Stockholm? It's not OK. When you return next year, I think you should visit Skälby in Kalmar instead. It's much cleaner, much nicer and most importantly: MUCH CLOSER for me. Just thought I should tell you since you're probably wondering where I am and why I'm not at your show. Well I have to work. At Apoteket. Customercenter. You can reach me at 0771-450 450.)

Nu sitter jag i soffan och dricker öl, samtidigt som Victor lär Fredrik att spela "Sommaren är kort" på gitarr. Det går... bra.
Emelie, Moa, Toffa och André kommer snart hit och så ska vi gå ut en sväng. Gött liv. Jag har haft ett par slappa dagar på jobbet, för vi har medlyssnat ihop med de nya vikarierna. Geidre har suttit hos mej i tre dagar och blivit duktigare och duktigare. Det enda jag behöver göra är att nicka godkännande när hon tittar frågande på mej ibland. Men såhär funkar jag tydligen: Efter att jag suttit still på en stol i åtta timmar i tre dar i rad så börjar det kännas litet jobbigt. Det kryper liksom i mej och jag vill ha kontroll över min egen dator och min statistik. Jag vill ta mitt ansvar. Det känns inte okej. Så jag sa till chefen att jag vill jobba och inte medlyssna. Det fick jag inte. "En dag till" sa hon. Men jag fattar inte varför jag vill jobba? När jag kan få lika mycket betalt för att sitta på en stol? Jag antar att jag är en snäll flicka. Snäll och duktik.

 

Det regnar ganska mycket ute. Billarmen tjuter på parkeringen och svalorna får flaxa fort för att inte kastas till marken. Jag är på Varvsholmen och sliter i gruvan. Det är förjävligt, men snart får jag gå hem och då ska jag dricka öl.