när jag var ung såg jag åkrar och himmel




Jag sitter på jobbet och undrar vem jag är och hur jag hamnade här? Känns som om jag fortfarande sover. Jag hade inte bettskenan inatt och det känns ska ja sä te da. Jag började vid åtta och det var så underbart fint ute att jag nästan började gråta. De enda människor som är uppe vid den tiden är hälsofreaks som power-walkar eller joggar och så jag då förstås. Havet är alldeles spegel-blankt och solen glittrar vid strandkanten.

Det har varit en hård vecka och ganska så tung med tråkiga nyheter och ledsna vänner. Men den har också varit underbar på flera andra sätt. Jag och Victor har till exempel blivit erbjudna ett litet gårdshus på Proviantgatan som vi får flytta in i efter 20:e augusti = helt perfekt! Det är ett supergulligt rött litet hus, med kakelugn och loftövervåning och ... wait for it... egen tvättmaskin! WOHO! Inget mer vänta-på-tvättid-för-hyresvärden-ska-tvätta-sina-bajsiga-kalsonger-och-sin-enda-handduk-och-få-en-tvättid-när-det-inte-alls-passar-egentligen-och-tvingas-stanna-hemma-för-att-ibland-hänger-sig-tvättmaskinen-och-då-måste-man-starta-om-den-och-alla-kläder-blir-luddiga-och-torkskåpet-torkar-inte-ett-shit-så-när-allt-är-tvättat-får-man-hänga-alla-kläderna-i-lägenheten-på-varenda-stol-hylla-gardinstång-element-krok-man-hittar. Med andra ord är egen tvättmaskin en lyx.

Kajsamaja har tagit av sig blöjan och är numera naken mestadels och kissar i gräset när hon känner för det. Hon pratar som en galning, men citerar mest Astrid Lindgren-filmer: "Fy vad orättvist" "Du bara spelar, jämt jämt" "Låt bli mig - jävla unge" "Sluta tjata om Kato, han är dum!". Ja, vad ska man säga? Förstörd. Igår ramlade hon och slog sig på knäna och tårarna sprutade i exakt fem sekunder sedan sa jag "Men det gick bra, det kom inget blod" "Ja, det gick jättebra" svarade hon, skrattade och sprang iväg. Hur ledsen ett barn blir när det slår sig beror endast på hur den vuxne reagerar, de kan liksom inte avgöra själva. Det är därför dom ramlar och direkt tittar på första bästa vuxna för att se hur det gick. Korkade som bara den.

Näe nu har jag inget mer att säga.. Jag är hungrig. Hej då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0