daydream

Imorgon ska jag gå upp okristligt tidigt. Om jag försover mej så ska jag ge mej själv ett kok stryk. Klockan kommer ringa 07.15. Det borde räcka för att jag ska hinna linda in mej i morgonrocken, gå ned, stoppa fötterna i ett par fårskinnstofflor, sätta igång kaffebryggaren, kissa, duscha huvudet i kallt vatten och sätta mej till rätta vid datorn. Klockan åtta händer nämligen något fantastiskt. Varje år är det lika pirrigt och nervkittlande och stressigt. Varje år samma förväntan. Tankarna hoppar runt i huvudet likt fisk i en trål: "Vilken ska jag välja först?" och "Ska jag trycka på knappen några sekunder före, eller prick åtta?" och "Kommer den att bli min?"

Jag pratar alltså om Lanvin for H&M. Vad fan trodde ni? Något jag vill göra innan jag blir gammal och hjälplös är att köa utanför H&M på Hamngatan och slita åt mej plagg efter plagg som ett hungrigt rovdjur, kanske trampa på någon som ramlat..

Lanvin-kollektionen innehåller inte jättemånga plagg som tilltalar mej, men en liten kjol eller en liten klänning kan man väl för farao inte få för många av, tänker jag i min enfald. Något som jag kommer ångra för resten av mitt liv är att jag inte fick tag i något, förutom ett par lite för stora shorts, från Matthew Williamson. Djävulen. Jag sprängs nästan i bitar när jag ser denna, eller denna, eller denna. Än idag letar jag på Tradera och vill gråta en skvätt..