daydream

Längesen igen nu. Jag har försökt mig på att skriva inlägg säkert 20 gånger de senaste dagarna, men det har inte gått. Nu lyssnade jag på den här lilla låten med City and Colour och fick ont i magen. Alltid bra att känna. Så nu känner jag mig en smula gråtmild, yr i huvudet och det bubblar i ådrorna. One ångestdrabbad tonåring comin up. När ska jag växa upp..

 

Anywho. Förra veckan var jag på blodcentralen och tappades på 4,5 dl blod. Hon lyckades sticka rätt på första försöket den här gången och det var ju skönt, tänkte jag i min enfald. En obehaglig smärta drabbades jag av likt förbannat, som jag inte riktigt kan beskriva, och när jag försöker erinras om den här och nu så blir jag illamående. Det blev jag så att säga på blodcentralen också. Två gånger trodde jag att jag skulle kräkas över hela avdelningen och sen blev det i stort sett svart för ögonen och jag hörde ingenting. Då ropade jag på en BMA och sa att jag inte mådde så bra. Hon satt bredvid mig hela tappningen och matade mig med saft i ett sugrör och Johan fick komma in och hålla mig i handen. När det var över fick jag vila, sen ut i väntrummet och dricka kaffe och mer saft. I soffan började jag må dåligt igen så receptionisten kom ut och bar mig i ena armen och Johan i den andra in till salen igen. Jag lade mig ner, benen hissades upp och huvudet ner. Efter tio minuter tog de mitt blodtryck. 100/50. Jesus Kristus. Den ultimata blodgivaren, verkligen. När jag låg där lovade jag mig själv att aldrig aldrig sätta min fot på blodcentralen igen. Det är inte meningen att man ska plåga sig själv bara för att hjälpa andra. Eller? Dagen efter tänkte jag att det kanske går bättre om jag provar en gång till. Så jag antar att jag väl provar en gång till då. Fårskalligt va, men någonstans inom mig tänker jag att det finns stackars människor som behöver mitt blod. Om Karin, 30 år och småbarnsmamma kommer in med leukemi och behöver 170 påsar 0- så kan jag stå ut med att plågas och kräkas och svimma tre gånger om året för att hon ska slippa dö.

Ja det är trist. Men nu avslutar jag med en liten kul nyhet. Man får just nu, som hedrar H&M club-medlem 50 % rabatt på en valfri vara, och jag (något spånigt och rundhänt) var tvungen att göra ett köp. These TOTALLY RAD boots i true mocca.

Det avslutar jag med. Det är dags att säga gokväll och tja och läget och god natt och det där vanliga. Tja! Tja på re!