daydream

 

Är hemma i Kalmar nu och det är skönt, fast på samma gång vill jag ge mig iväg igen ganska snart. Jag klarar mig nog utan Kalmar, distansplugg, arbetslöshet, onsdag-fredag-lördag-fyllor på Harrys och lika många bakfyllor (även om jag såklart skulle sakna det). Jag har bitit sönder mina nagelband till oigenkännlighet, nagellacket på tårna har flagnat och ansiktet är uttorkat. Det betyder naturligtvis att jag tänker ta ett rejält långt bad senare ikväll, och putsa till varenda defekt.. På Lush köpte jag en ny schampokaka, deras motsvarighet till silverschampo och fick med mig en inpackning på köpet, så det ska också invigas. Den butiken alltså.. Det är så man kan bli religiös!

Förstår att ni nästan dör av nyfikenhet, så här har ni den!

 

Okej. Jag är högt över molnen, spricker nästan av lycka. En liten sväng till Göteborg gör susen ibland, jag visste knappt att man kunde må så här bra. Igår var vi ute och promenerade i Slottsskogen med Lowe, tittade på älgar och påfåglar och njöt av en stekhet sol. Sen gjorde vi en hemlig grej som jag berättar om en annan gång.. Eller va fan, vi bara gick in till en tatueringsstudio nere på hörnet och frågade om de hade några lediga tider - och ja! Så vi gick dit vid halv sex och bara gjorde det. Ingejt tvejk oum dejn sauken älls. Det blev konturerna av ett hjärta på insidan av vänster vrist, precis under fotknölen, och det gjorde skönt ont, men mest inte ont alls.

Efter det åt vi fantastiskt god tacos, drack vin, tittade på film och käkade marängswiss. Vaknade lite efter åtta idag, hade långfrukost, gick ned till husets gym och tro det eller ej, körde BÄNKPRESS och lyfte fria vikter tills vi skakade.. Duschade, tog spårvagnen till Brunnsparken, käkade lunch på Jensens Bøfhus, mötte upp Monzora, shoppade loss på Lush, fikade kaffe och chokladtryffel på Fröken Olsson, suktade efter världens finaste kläder på H&M Trend, köpte Helosansalva och Chardonnay i kartong, tog spåret hem.. Göteborg är faktiskt ganska underbart ändå.

Ikväll har vi ätit god mat och druckit vin, nu ska vi snart titta på film igen och snacksa. Tåget går 09.07 imorgon. TTYL.

Vem hade kunnat gissa att jag skulle sitta i Oscar och Louises lägenhet på Bangatan i Göteborg, en söndagkväll som denna? Inte jag i alla fall. Jag och Emelie tog sovmorgon idag, kom upp till köket där Oscar helt apropå föreslog att vi kunde följa med dem hem i några dagar. Haha, tänkte vi först, men lät erbjudandet sjunka in. Vad fanns det egentligen för giltiga skäl till att vi skulle tacka nej? Så vi tackade ja. Stannade till i Smålands metropol Kosta på vägen, köpte fotskrubb och letade efter Lowe som gömde sig bakom klädställningar och under bord. Landade här hemma runt åtta-tiden och sedan dess har jag monsterläst engelskaboken.. Nu blir det lite plugg och sen släcker vi för natten. I feel alive again.

Imorgon tänker jag go berserk på Lush, och vi har även andra planer som jag tänker göra allt för att de inte ska slås ur hågen, så att säga.

Jeg mår ikke godt ideg. Ska lägga mig i badet på momangen med en härlig återställande whisky on the rocks, deep down detox-ansiktsmask och super duper repairing-hårinpackning.

Känner livet i mig DELUXE idag, fortsätter rida på min våg. Vaknade runt åtta, tittade på Emelie bredvid mig och började nynna på saxofon-solot i den här låten och juckade på så att säga (spola fram till 0:40 och kolla in that dude asså), drack kaffe, käkade frukost med Lowe, cyklade hem, tog ut Siv, drack mer kaffe, åkte till gymmet, Body Balance. Mötte upp Nils vid Giraffen, köpte medicin till Siv (som blev jagad och biten av en rottweiler och en pitbull igår), köpte sprit, köpte snus, tog bussen hem, lunchade GI-style och städade köket. Nu har jag nyss klämt ut var ur Sivs sår och desinficerat det (mysigt). Lyssnar på CCR och längtar tills ikväll.

Har ännu en av världens bästa dagar, som kommer skimra i minnet när alla andra är glömda. Och jag tänker fortsätta skryta om det. Har solat i flera timmar, käkat god mat, snusat, lyssnat på underbar musik genom ett öppet fönster, druckit kaffe.. Sara och jag gick sedan till Human Bridge och provade hundra par jeans ungefär och gick därifrån med två par var. Allt detta för 266 kronor. Vi ska förvandla dem till världens kanske snyggaste jeansshorts. Ikväll = Volym. Tack och hej snygga tjej!

Jag finner inga ord för att beskriva hur lycklig jag känner mig idag. Solen lyser och vindarna är inte förfrysande kalla. Frukost på Emelies altan igen. I flera timmar satt vi. Jag har definitivt bränt mig. Tänker på Fear And Loathing In Las Vegas och därför kommer här ett citat som jag känner passar bra in på denna dag: "There was madness in any direction, at any hour. You could strike sparks anywhere. There was a fantastic universal sense that whatever we were doing was right, that we were winning."

BRAU LÅUTAR MEJD ARTISTER PÅU B:

Bob Dylan - Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
The Beatles - Love Me Do
The Beatles - Penny Lane
Bruce Springsteen - Old Dan Tucker
Bruce Springsteen - Mrs. McGrath

Och så bläddrade jag igenom min och Emelies gamla bilddagböcker och hittade några godbitar. Håll till godo!

Jag ser en hövding!

...

Frillan whatup!

Onsdag = obligatoriskt sköldpaddsrace och Vem där?

Midsommar 2005 i Gösjön

 

Den här måndagen blir en ytterst världslig dag. Jag ska betala räkningar, plugga, städa, tvätta, träna, läsa.. Måste läsa ut The Fifth Child, min första Doris Lessing och hittills den näst deppigaste bok jag någonsin läst - på första plats kommer Maj-Gull Axelssons Aprilhäxan, för den som är intresserad. Den läste jag första gången när jag var 13 år och låg vid en pool i Cannes. Typiskt en 13-åring liksom.. Men jag befann mig på pubertetens topp och min enda önskan den resan var att få sjunka genom jorden. En kväll på ett fantastiskt vandrarhem i Finale Ligure låg jag och hetsgrät och sa att jag ville dö, och Nils var bara 10 år och var så orolig för mig att han knappt kunde andas.. Morgonen efter var jag på strålande humör och undrade när vi skulle till stranden. Nils förvirring var total; ville jag inte dö längre? "Jag vill väl för fan inte dö!" sau jaug. Jaja.. Det är underbart med toppar och dalar, ingen likgiltighet, inget jävla segande genom dagarna som är livet. Allt vi upplever är allmänbildande. Allt från att bli brutalt knivskuren och rånad i Thailand, till dödslängtan i Italien, till svart bälte i karatefylla, till obesvarad kärlek, till koltrastkvitter en sen sommarkväll.. Om man ser på saker ur det perspektivet kan man nästan vara stolt över sina självförvållade ärr på handlederna eller till och med över baksmällan en söndagmorgon. Det var allt från mig denna måndagmorgon och jag har inte ens druckit kaffe.

Har världens göttigaste söndag. Vaknade hos Emelie lite före elva och såg genast ljuset i tunneln. Emelie informerade mig om att vi skulle äta frukost i solen på baksidan och att frukosten redan var klar. Fil med diverse frön, hackade hasselnötter och gojibär, riskakor och kaffe på en vindstilla altan iklädd endast ful gul Kaggrugby-tröja (årgång 2004) och korta mjukisar. Satt där i ett par timmar och fick sällskap av Moa och Toffa en stund. Konstaterade frekvent att det inte går att vara olycklig en sån här dag. Inte ett uns baksmälla. Vi skippade förfest igår och gick till Harrys före nio med Moa. Drack sammanlagt fyra öl på fem timmar. Allt som allt var det en underbar kväll/natt och vi stannade ända tills de tände lyset och bad oss dra. Köpte gyros, ringde Tyson, bevittnade en fight, åkte hem, la oss i Emelies säng och skrattade halvt ihjäl oss åt allt som hänt, somnade som vanligt in till Oz.

Idag har jag haft äkta kvalitetstid med familjen. Har städat och härjat, pratat och ätit tacos. Jag och Kajsis tog en lång promenad i skogen och letade efter blommor; hittade bara sköra nyutsprungna svalörtsblad, sen ramlade KM och jag fick bära henne hela vägen hem. 16 kilo ledsen och lerig snart fyraårig tjej är tungt för en stackars klen snart 24-årig gammal stofil. Sitter nu och lyssnar på Ted Gärdestad och allt är bra.

Ni som kan tänkas ha missat detta får härmed njuta av Andrés och Isaks (L L O J D) Röda dagar framför oss som från och med idag (officiellt) är Kalmar FF:s nya inmarschlåt. Lyssna och njut. Till och med jag, som är så maximalt ointresserad av fotboll, fäller nästan en tår och vill ställa mig upp med handen mot mitt bröst och sjunga med enad röst..

 

 

 

Klockan 09.20 vaknade jag upp efter en god natts sömn, men visste först inte vart jag var. Varför var jag inte i min säng? Hade jag blivit bortrövad? Sen kom medvetandet tillbaka och jag insåg att jag var i Emelies säng och det ensam. Hon hade åkt vid åtta och inte haft hjärta att väcka mig, som den lilla omtänksamma människa hon är. Jag gick upp och bryggde lite kaffe och drack det till en snabb genombläddring av dagens tidning, tog cykeln hem och hittade mamma på hallgolvet sågande i en golvlist - en sällan skådad upplevelse.

Sen dess har jag liksom vuxit fast framför datorn. Håller på och skriver rent engelskatalet och det är färgat av bitterhet och min hopplösa syn på framtiden. Man kan säga att jag spyr galla över min egen generation. Mitt problem är att jag inte kan börja skriva på någonting utan att börja tänka under tiden; ni skulle se mig, det slår gnistor! Till slut har jag svävat iväg så fullkomligt att jag nästan helt tappat tråden och försöker då hitta tillbaka till vad det var texten skulle handla om från början.. Nu ångrar jag såklart mitt val av ämne till talet, men det är försent för att byta.

 

Kan inte fatta att det är så ljust ute fortfarande. Jag blir knäpp i skallen och tror att klockan är tre eller något i den stilen. Men en ska väl vänja sig vid det också kan jag tro. Det är som att jag får årstidsrelaterad depression vid den här tiden varje år, vid övergången. När vinterångesten tynar och försvinner, det blir tomt efter den, hur konstigt det än låter. Men övergången känns också som en fredageftermiddag när man sitter på jobbet och vet att man när som helst får gå hem för att få vara ledig en hel helg - tiden går för sakta, man står knappt ut. Jag längtar för mycket och vetskapen om den lyckliga tid som väntar bara runt hörnet gör väntan outhärdligt. Då säger jag till mig själv att det faktiskt inte är länge kvar tills jag går hem från stan sena, men ljusa kvällar i bara ben och känner själen lätta. Man är berusad och dragen och känner lyckan i magen, som Petter hade sagt. Promenaden må vara lång men helt utan ansträngning för vinden är mjuk och sveper kring benen, tygskorna är vita och håret solblekt.

När ska jag sluta drömma? Ska jag det? Är det godt och flodt eller är det ren idioti som gör att jag missar allt som händer nu? Det är nästan som en sjukdom som tar sig i uttryck genom enorm ångest och omåttliga tvivel. Jag drömmer, får ångest och tvivlar. Antagligen kommer jag aldrig kunna ta ett enda beslut i hela mitt liv, utan att ångra mig efteråt. Det där att aldrig känna till 100 %. Det där att ligga och ha årstidsrelaterad depression när jag borde .. ÄH VA FAN!

 

Så idag känner jag livet flöda i mina vener. Solen lyser och luften smakar som en jordgubbspaj. Har nyss kommit hem från en underbar liten runda på staun med lilla Emma. Jag skulle köpa fluortabletter och handkräm var det tänkt, istället kommer jag hem med nagellack och annat skräp. Nu ska jag tokstäda och ta ett bad.

 

Ångest-not-so-much:

Bill Withers - Lovely Day

Jack's Mannequin - Into The Airwaves

Joshua Radin feat Ingrid Michaelson - Sky

Klockan sju bokstavligen flög jag upp ur sängen. Jag vägrade snooza och tog en kopp kaffe, stoppade in Siv under täcket och fick saker gjorda tidigt på morgonen. Igår hade jag två prov och två inlämningar i Engelskan, som allt som allt tog ungefär en timme att göra. Bland annat skulle jag skriva ihop ett tal om vad jag ville.. Och va fan, jag var nog rätt mosig i huvudet för jag skrev om hur vissa artister har makt att påverka unga att rösta i politiska val. Det är visserligen sant, men jag fick skriva om VAD JAG VILLE, sa jag, och så väljer jag det?

Denna dagen - inte ett liv. Inte så mycket som en stjärt.. Vaknade halv ett i Moas soffa där jag sovit skavfötters med Emelie i natt, just like the good old days. Gjorde kaffe och blev serverad GI-brunch, öste på med vatten för att förvandla torr sand till lera så att säga. Låg kvar i Moas soffa och tittade i Stockholm Natt & dag och hittade ett av mina favoritcitat från Mio min Mio.. Måste bara varna först, för det är så sorgligt att man nästan vill lägga sig i badkaret, sprätta upp handlederna med en brevkniv och förblöda långsamt till tonerna av Harry Nilsson - Without You:

Jag känner mej en smula sentimental så här på morgonkvisten och det blev inte direkt bättre av att jag precis lyckats finna min absoluta favoritscen ur Saltkråkan. Poetri och klokhet i sin allra vackraste utstyrsel. Idag behövs inte ens Jan Stenmark. Människan som gjort klippet tyckte tydligen inte att det var viktigt att få med vad Melker säger i början.. Det är något jag tänker på varje år när ljumma vindar börjar blåsa och mojnar när den allra första sommardagen skymmer. Ni förstår väl precis vilket ögonblick jag menar:

"Och göken den gal. Och sommaren, den är här igen"

 

 

Idag kan man påbörja ett nytt liv om man är den optimistiska typen och tänker - det är vad måndagar är till för. Självklart anser jag mej tillhöra den skara som vissa måndagar känner att det är dags att göra något åt för lite motion och lite för mycket chipsätande på sistone. Varje söndag brukar jag lova mej själv att bara gå ut högst en gång nästkommande vecka, vilket jag totalt har glömt bort när onsdagen, fredagen och lördagen kommer. Sen kommer söndagen igen och jag är uppbyggd av ångest, sand och stabila ämnen med en halveringstid på 4,5 miljarder år.

Idag är jag uppe med tuppen. Vaknade sju och mornade mej en bra stund under täcket med Siv, eftersom mitt sovrums temperatur understiger tio grader celsius. Kastade på mej velourbyxor, raggisar och luvtröja, sprang upp, hämtade kaffe, sprang tillbaka till sängen och in under täcket, surfade runt. Nu har jag tröttnat på det. Hantverkaren är här och det är lite störande eftersom jag måste passera honom varje gång jag ska ut eller in ur rummet och hela jag ser ut som rödsprängda ögon och fett hår. Jag vill göra en fantastisk frukost med apelsin, ägg och gröt och ikväll kan man till exempel gå på vattengympa. Imorgon ska jag på Body Balance om jag så ska krypa hela vägen till gymmet. Jag saknar det så det skär i bröstet. Något annat jag saknar är Yoga, så jag tror jag ska gräva fram yogamattan och göra ett par solhälsningar och öva upp min downward facing dog.. Namaste, namaste.

 

 

Usch usch usch. Jag är Nevadas öken och radioaktivt avfall. Kaviarn på din tandborste och bananflugan i soppan. Kom hem alldeles för sent inatt, åt upp thaimat som blivit över, en yoghurt och en halv påse chips. Sen lite Dexter och somna in med chipssmulor i knävecken. Vaknade av att Kajsamaja kom inspringande och hoppade på mej, sen kramades vi lite och gick ut till familjen i köket. Nu har jag druckit två koppar kaffe, en liter mineralvatten och en yoghurt. Försökte snusa innan men då började kärnavfallet att koka över..

Nu dör jag. Tack och hej.

Daugens:

Billy Joel - Everybody Loves You Now

Rich Wiley - Smile

John Mayer - Say

The Soundtrack Of Our Lives - Instant Repeater '99

 

Okej. Mår röv idag, men det var helt klart värt det. Rebecca & Fiona på Harrys igår och de tjejerna är knäppa i skallen asså. Det var en bra kväll i allmänhet och i synnerhet så att säga. Nu ligger jag i sängen och gosar med Siv, vi har det gött, men samtidigt är jag så arg att jag nästan sliter mitt hår. Det är Topshops fel och det är H&M:s fel, inte mitt. Jag vill ha något gult, något blåvitrandigt, något vitt, något korallfärgat, något i jeanstyg..

Jag säger som Monzoras tröja: Fuck off. Nu kör vi.