daydream

Sitter här och känner mej mör. Inte för att jag gjort nåt ansträngande, det gör jag ytterst sällan nu för tiden. Jag känner mej mör för att jag helt enkelt är mör. Skulle nog vara god grillad just nu. Om någon är sugen så är jag på Harvarevägen 1.

Vi har äntligen börjat få litet ordning i lägenheten. Slängt allt skräp och elektronikskrot, satt upp gardiner och draperi till sovrummet, köpt mattor och det roligaste av allt - en ny tv. Den är det snyggaste jag sett, näst efter Victor. Har inte hänt så mycket på sistone, var på helvetesintervjun i fredags och det gick ganska bra. Bättre än någon annan anställningsintervju jag varit på, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att det gick bra på denna. Jag skulle vilja vara en fluga på väggen när andra är på intervju bara för att se hur de beter sej och vad de säger. Jag är nog rätt dålig skulle jag gissa på. Sitter inte still, tittar bort, kliar mej, skrattar falskt.. Men vad ska jag göra då? Jag har ju inte kul och det är ingen bekväm situation, det är lika bra att vara ärlig. Hoppas hon hatade mej och att jag inte får jobbet.

Ikväll har vi bjudit in Emma på middag. Vad vi ska äta blir en överraskning, men vad vi ska dricka är sprit. Extra mucho.

Adjöss och good bye.

Håller på att få ett nervöst sammanbrott. Dagen började lugnt. Efter tio med Malou och kaffe och frukost. Sedan diskade jag. Och så skulle jag yoga lite, men hann bara göra en övning så ringde mobilen. Det var Aditro som ville att jag skulle komma på intervju på fredag. "Är du fortfarande intresserad?" frågade hon som ringde. "Ja" svarade jag, fast jag menade "Nej, jag har aldrig varit intresserad, jag sökte bara jobbet för att min arbetsförmedlare sa att jag skulle det". Men så kan man ju faktiskt inte säga. Efter det samtalet så kunde jag inte yoga mer. Jag blev helt galen och började darra som ett asplöv. Jag har inte varit på anställningsintervju sedan december 2006 typ. Vad är det man ska tänka på nu igen? Vad är det för frågor som kan dyka upp? Berätta litet om dej själv..

"Jag heter Kerstin och jag är 21 år. Har precis flyttat ihop med min snögga kille Victor. På fritiden gör jag ingenting. Det är väl ungefär det jag har att berätta. Vad sa du? Kan jag gå nu?"

Egentligen förstår jag inte varför jag behöver bli så uppspelt. Det hade varit en sak om det var ett jobb jag faktiskt gärna ville ha. Men nu gäller det kundservice och merförsäljning på Aditro. Jag behöver inte anstränga mej så förskräckligt mycket. Litet bättre fantasi får jag förstås ha när jag ska berätta litet om mej själv men sedan får det räcka.

Jag vill ha chooklaaad.

Yes måndag äntligen som jag har längtat. Tänk om man kunde känna så på riktigt. Det gör inte jag, jag önskar att det kunde vara helg hela tiden så jag slapp känna mej ensam och rutten för att alla andra jobbar/går i skolan. Fast jag försöker att inte tänka så mycket på det. Jag har börjat trivas i mitt eget sällskap och tur är väl det, jag ska ju leva i den här människans kropp tills jag dör. Gick upp vid kvart över sex i morse för att jag inte kunde sova. Sedan har jag bara legat i soffan med Nyhetsmorgon och sedan Mamma Mia. Blir aldrig trött på den filmen. Nu är jag hemma i Djurängen och använder föräldrarnas Internet. Det är en livsnödvändighet. Hur skulle jag annars kunna söka alla dessa jobb som är lediga? Jo det.. Jag har sökt ett jobb idag. Och ett till ska det bli innan dagen är slut.

Helgen har varit superkul. I fredags var jag här hemma med hela familjen och tittade på Idol. Åkte hem sen och gick och la  oss. Städade hela dagen i lördags och sen vankades det fest. Skitskitkul var det verkligen. Fick karatefylla men det gick över ganska fort. På söndagen sov  jag till halv tre!!! OMG!! Då åkte jag raka vägen hem hit igen och åt glass till frukost. Vid sex-tiden åkte vi till mormor - jag, Victor, Nils, Moa och Toffa - och åt köttbullar i köket. Det var gott och trevligt.


Nu ska jag ha kul (=Mahjong).

Hej på en stund då

Vaknade vid tio i morse men hade antagligen kunnat sova till tre om inte Victor väckt mej. Jag kan liksom sova hur länge som helst och jag är trött från morgon till kväll. Men när natten kommer då kan jag minsann inte sova. Jag ligger vaken till halv tre och tittar på Oz och snusar tills hjärtat slår i 90 knop. Då kommer ångesten som liksom blivit litet av någon jag kan räkna med. Inte för att jag vill räkna med ångesten men fan, så ligger det till. Idag ska jag börja ta 150 mg Venlafaxin. Då ska den få så den tiger. Inom några veckor så borde jag känna en förbättring sa människan. Om jag inte känner en förbättring inom några veckor efter att ha betalat sammanlagt 1184,50 så ska människan få smaka. Det svär jag på. Det som är så bra med den här bloggen är att knappt ingen känner till den och just därför kan jag skriva sådant här utan risk för att avslöja något privat för någon som ba sett ma pau staun i Kälmä.

När jag vaknat så blev jag serverad kaffe fast jag sa att Victor var taskig som spred omkring hemska hemska hemskheter i vår lägenhet. Tänk vad ett litet förlåt kan göra.. Sedan åkte Victor till jobbet och jag åt frukost med veckans KP-korsord. Efter det tog jag fram min Wii Fit balance board och tränade i exakt 42 minuter och låg halvdöd på mattan minst lika länge. Sen gick jag till mitt stammis-ställe Pessbyraun och köpte snus. Sen gjorde jag lunch av bajsluktande ägg, utgången mjölk och billigaste saltet på marknaden. Den som spar han har. Helt plötsligt så fick jag dödsmycket ångest och åkte raka vägen hem till Djurängen. Här har jag suttit sedan dess. Skrivit superduperbra personligt brev, referenslista och CV och redigerat bilder. Nu måtte de väl anställa mej allesammans tänker jag i min enfaldighet. Hur kan de låta bli när de ser mitt oemotståndliga leende och mina glittrande ögon kombinerat med ett så välfolmulerat och sanningsenligt brev? DET har jag undrat länge.

Hej då.

PS. På lördag är det inflyttningsfest för den som vill komma. Den som ser det här och vill komma kan ringa mej.

Beyoncé (Sasha Fierce) - If I Were A Boy

Det är ju onsdag igen. En får vare glad att en lever till det. Det har varit en ganska bra vecka hittills. Helgen var också bra. Var i Kalmarsalen i fredags med mitt gamla apotek-team. Björn Gustafsson & co. Borde inte nämna hans namn först egentligen för han var inte bäst. Det var Özz. Så att jag var på Özz & co. Stephen Simmonds var också där. Jag hade glömt att han fanns. Han spelade no no no no no no no no no no no no there's no limit. Kom hem runt 20-tiden, då blev det fredagsmat och Idol. Litet senare TP. Jag vann inte men det var roligt ändå. Det viktigaste är att man spelar tillsammans som Victor alltid säger.

Ta alltid ut glädjen i förskott, det värsta som kan hända är att du har varit glad i onödan. Så jag tänker i alla fall vara glad för att hyresvärden har sagt att vi får lägenheten även om vi inte fått skriva under något kontrakt eller blivit lovade något datum. Jag tänker vara glad för en hel del andra saker också från och med nu när jag läst det där underfundiga citatet på baksidan av Barran.
 
Väntar i alla fall på att hyresvärden ska ringa så vi kan få skriva under kontraktet någon gång. Skulle vara bra om vi fick veta när vi ska flytta in. Jag vill liksom börja planera litet grann. Det kommer nämligen ta ett tag att packa ned mitt rum i lådor. Här finns det grejer kan jag berätta. Det finns gamla parfymindränkta brev från mina brevvänner jag hade under 90-talet. Det finns dockor från 80-talet och kläder som är ännu äldre och intryckta längst bak i garderoben. Det finns trehundra miljoner skokartonger, femhundra miljoner skivfodral utan skivor i och sjuhundra miljoner veckotidningar med upplagor från allt mellan 1996-2008. Just det, så länge har jag varit utseendefixerad och smygläst Fråga Evas sexspalt. Det finns också pilatesbollar, vhs-filmer, döda krukväxter, papperskassar med skräp och en ännu omonterad sängram som jag aldrig kommer få sova i. Jag kanske borde slänga hela skiten men jag har inte hjärta till det. Jag är inte redo än. Jag är en samlare.


Angels and Airwaves - The Adventure

Åh nu är jag så trött på det här så jag bara vill lägga mej ner, rulla över på rygg och ge upp. Det är sjukt tråkigt att inte ha något att göra.. Nu ringde af också och sa att min handläggare är sjuk så jag ska inte dit idag heller. Inte för att jag så himla gärna ville, men jag hade i alla fall en tid att passa någonstans.

Idag ska jag i alla fall träffa Emma. Det ska bli gött. Sen i eftermiddag ska jag hämta Cevin och Kajsamaja och passa dem en stund. Hoppas det går bra, jag blir alltid nervös inför sånt.

Jag ska leta garn nu. TTYL.

Nu har jag inte skrivit på ett tag för jag har försökt hålla mej borta från datorn. Det har gått bra faktiskt.. Börjat göra upp scheman för mina arbetslösa dagar så att jag inte ska känna mej så värdelös och fortsätter leva under någon sorts rutin. Försöker tvinga mej själv att åtminstone gå upp klockan nio, det går oftast inte så bra eftersom jag inte kan somna om kvällarna. Jag har försökt med allt - träna hårt på dagen, inte äta på kvällen, zonmassage, yoga i sängen, dricka te, avslappningsövningar, räkna skitfår - you name it. Inget fungerar och det känns riktigt jobbigt. Det liksom susar och far i huvudet, jag får inte riktigt in andningen, inga sovställningar känns bekväma och fötterna är för varma.

I alla fall så har jag en liten glad nyhet och det är att jag och Victor fick lägenheten. Så om någon vecka eller två så är vi antagligen inflyttade och någorlunda klara. Då blir det fest. Nu måste vi bara skriva på kontraktet och adressändra. Typ.

Imorgon ska jag till af och träffa min handläggare Kerstin. Kerstin - Kerstin. Kul. Jag känner mej inte riktigt förberedd dock. Jag tänker ta det på största allvar för jag vill inte att någon ska tro att jag gillar att vara arbetslös och bara vill ha pengar. Jag vill faktiskt ha ett jobb, det är bara det att jag inte har rätta knycken än.

Väntar på att psykologen ska ringa mej och meddela en tid jag kan komma. Har fan väntat och väntat i mer än en månad på att få komma någonstans över huvud taget. Landstinget är inte direkt den snabbaste strutsen på savannen. Hela systemet känns jävligt diffust. Det känns som om de allihopa vill bli av med en. Första samtalet förklarade hon att de har ett nytt system nu och att jag skulle vända mej någon annanstans. Jag vände mej dit och hon där lät förvånad men sa att jag skulle få komma om tre veckor för att träffa en läkare som i sin tur skulle skriva en remiss. Träffar läkaren som inte skriver någon remiss utan ger mej ett telefonnummer till ett annat ställe och får det att låta som att de antagligen inte heller kommer ta emot mej. Ska i alla fall få en tid hos den här människan för hon PRIORITERAR unga.

Ära vare Gud i höjden. Och frid på jorden.



Jay-Z - Roc Boys (And The Winner Is)

Då var det onsdag igen. En mycket bättre dag än igår. Gjorde ett schema igår kväll för att jag inte skulle bli så handikappad idag och bara ligga i sängen eller sitta vid datorn. Det har fungerat utmärkt. Enda snedsteget var att jag råkade försova mej ett par timmar.

Jag gick upp vid tio. Gjorde kaffe och åt frukost till Heroes. Sen duschade jag och gjorde mej i ordning. Victor kom hit och åt lunch, skjutsade mej till OnOff där jag köpte Wii Fit. Äntligennnn. Och så skrev jag på nåt papper och så var jag medlem även där. Sånt där ska jag alltid göra. Först förköpa mej, sedan bli medlem och gå därifrån utan att riktigt veta vad som hänt. Jaja, det kostade i alla fall inget extra och så fick man betala inom 30 dgr. Sedan tog jag en promenad hem. Hade egentligen tänkt ta bussen men insåg att det här var min enda chans till lite sol så jag tog den. När jag kom hem åt jag lunch. Sedan kopplade jag in spelet och tränade i exakt 45 minuter. Vissa övningar var alldeles för lätta och vissa var alldeles för jobbiga. Min personliga tränare blev arg när jag la av mitt i en övning. Nu är jag helt mör så jag tänker kolla på Fringe och vila mej en stund. Sedan lovar jag att jag ska städa mitt rum.

Ny vecka - nya möjligheter. Det är min positiva anda som talar. Ibland tittar även den fram.

Sov länge idag, till halv ett, både jag och Victor. Sedan åt vi pizza till frukost. Det är aldrig för tidigt för pizza. Vid halv fyra åkte vi in till stan. Jag hade fått nys om en lägenhet på Blocket med snabb inflyttning och man skulle kontakta Kalmarhem för att anmäla sitt intresse. Så vi gick in hos Bobutiken och blev så jävla trevligt bemötta. Det här är konversationen:

Vi - Hej, vi skulle anmäla intresse för en lägenhet.
Djävulen - Men det gör man på vår hemsida.
Vi - Men den här lägenheten ligger ute på Blocket.
Djävulen - Man får egentligen inte lägga ut lägenheter på Blocket. Förresten så måste man stå i kö här, gör ni det?
Vi - Ja, det har vi gjort i litet mer än ett år.
Djävulen - Jaha, men ni får ringa imorgon och prata med någon av våra säljare. Den lägenheten är det ju fler som är intresserade av, så ni är ju inte ensamma om det direkt. Tyvärr..
Vi - Näe, tack då.

Jag och Victor gick självklart in där och trodde att vi var ensamma om att vilja bo på Malmen i en relativt billig tvåa med balkong. Jag kände verkligen att det här är en människa som förstår oss. Imorgon ska jag ringa till Kalmarhems säljare och hoppas att det är Anita som svarar. Hon är otroligt hjälpsam.

Jag är på jakt efter en ny halsduk eftersom min från förra året är spårlöst försvunnen. Hoppas jag hittar den någon dag, det var den bästa duken jag nånsin haft runt min hals. Men jag hittade ingen halsduk, de säljer tydligen inte samma saker hos kedjorna i Kalmar som de gör i andra städer. Victor hittade i alla fall en superduperfin jacka och blev rånad på köpet. Men det talar vi inte om. Nu ska jag titta på Dexter, True Blood och Desperate Housewives. It's all gooood.

Vaknade vid 11-tiden idag av att Victor ringde. Det var inte bara ett trevligt sätt att vakna på, det var också mycket bra att han över huvud taget ringde för annars hade jag aldrig gått upp. Jag drack kaffe, åt frukost och satt framför brasan. Gick och la mej i sängen igen, tittade på Smallville och snusade mej sjukt illamående. Men jag kan liksom inte bli arg på snuset för det. Om snus inte fanns till, vad gjorde jag då? Jag bara undrar..

När jag hade återfått min balans så satte jag mej vid datorn och började skriva under rubriken "Tågluff 2009". Det var jättekul. Jag läste i alla forum jag kunde hitta om att tågluffa i Europa. Detta resulterade i (hittills) tre A4-sidor om Interrail-kort, tidtabeller, priser, destinationer, att tänka på, pack-lista och inköpsställen. Nu är vi halvvägs till kontinenten. Jag tänkte att man kunde packa sina mest hatade kläder och trashiga urblekta underkläder och sedan slänga dem när man använt dem. Och ta med en hög pocket-böcker, läsa dem och sedan lämna kvar dem. Sedan får man väl köpa nya grejer allt eftersom. Synd att man inte är åsna, man måste ju vara sjukt smart när man packar. Ta med grejer som kan användas för flera olika ändamål. Typ en sarong kan vara kjol, klänning, badlakan, täcke, och solskydd=) Vissa påstår att man bara gör av med ca 10.000 spänn inklusive själva kortet, på en hel månad. Det betvivlar jag. Jag tänker liksom inte leva som en luffare bara för att vi är på luffen.

När jag var färdig med det så åt jag en daim-bakelse från Citygross. Jag funderade på att städa mitt rum, men sedan kom Mats, Anki, Cevin och Kajsamaja hit. Idag hade Kajsamaja lärt sej att säga Kashamaja. Så det sa hon hela tiden i två timmar. Mamma bakade pizza, som jag har längtat efter i 10 söndagar i sträck. Det var den godaste pizzan jag ätit i hela mitt liv. Nu funderar jag på att städa mitt rum igen. När ni ser bilden nedan så förstår ni kanske varför..







Coldplay - Lost? (Acoustic)

Ahh nu är jag äntligen hemma från två hårda timmar på af. Jag höll på att somna, men jag gjorde mitt bästa och höll mej vaken. Förstår inte hur det kan vara obligatoriskt att behöva sitta och lyssna på någon som berättar hur man skriver www.ams.se eller hur man gör när man söker ett jobb. Fast det är klart, staten kanske tror att anledningen till att vi är arbetslösa är just för att vi är så sjukt obildade och omoderna att vi inte kan använda en dator. Det var som ett skämt och alla i salen suckade ikapp.

Jag såg två-tre stycken såna där som aldrig ansträngt sej ett skit, såna som Fredrik Reinfeldt tror att alla arbetslösa är precis som. "Jag-är-40-och-har-inte-jobbat-sen-1998-ge-mej-bara-mina-320-kronor-
om-dan-så-jag-kan-köpa-mer-tjack". De passar alldeles utmärkt på såna där träffar där man får lära sej hur man sätter på en dator och kollar sin mail. De förtjänar det nämligen. Men inte resten. Vi är bara inte lika lyckligt lottade som de som fick behålla sina jobb eller ens fick ett i första taget.

Sitter här med blött hår och rödsprängda ögon. Jag ville bara inte gå upp idag, jag drömde något coolio som var läskigt men roligt på samma gång. Ska till arbetsförmedlingen om en stund på basinfo. Annars hade jag aldrig varit vaken vid den här tiden. Ska bli fett trist yo. And what is worse, jag måste åka 401 och det har jag aldrig tyckt om. Förra gången så tappade busschauffören min växel på golvet så alla från lindsdal led med mej när jag fick krypa på golvet för att hämta dem. Det är inte det att jag är snål och inte har råd att förlora en krona eller två, men just den dagen så var jag beroende av de mynten för att kunna ta mej hem igen. Jag ville bara ropa ut de orden i högtalaren så att alla skulle veta om det.

Stora feta bananflugor surrar runt i hela huset. Jag har aldrig sett så välgödda. Var kommer de ifrån och var hittar de sin föda? Min teori är att de föds ur frukt och växter. Sedan äter de sin väg ut. Äckel..

Har precis kommit hem från förhöret med hyresvärden. Tog 60 minuter och jag var bara förberedd för tio av dem. Men det gick nog ganska bra ändå. Hoppas det i alla fall. Han ska höra av sej i slutet av nästa vecka. Senast. Annars har jag som vanligt inte gjort ett jota idag.

Snart kommer Victor och John hit. Då ska vi dricka Coors light (som jag smakat nu och kan bara säga "mmmmmmm") och kanske ta ett parti Vem där?!

Skit-tisdag och jag fattar inte varför. Igår hade jag en supermåndag. Jag gick upp ganska tidigt, åkte till arbestförmedlingen (äntligen avklarat), var först hos Emma och sedan hos Cevin på tårtkalas, åkte hem till Victor, tittade på Idol OCH tittade på första avsnittet av Californication säsong två. Jag antar att det var det där med besöket hos arbetsförmedlingen som gjorde att dagen kändes så bra. Idag gick jag upp tidigt, tjurade, drack kaffe, tittade på CSI Miami, Gossip Girl och Prison Break, gick ut och gick "en rejäl runda" som pappa tyckte att jag skulle. Och nu sitter jag här. Igen. För evigt fastkedjad vid denna dator. Hoppas den kraschar sådär som Victors gjorde.. Då skulle jag också krascha. Men det kanske det skulle vara värt. En liten krasch för mej, men ett stort steg för både min psykiska och fysiska hälsa.

Jag inbillar mej att datorn är min räddning just nu. Vad skulle jag göra om jag inte kunde sitta här? Självklart hade jag varit tvungen att ta mej för något annat. Men jag har liksom på känn att det skulle bli en hel del TV-tittande. Det skulle vara ännu värre. Runt tolv-tiden skulle jag tvingas välja mellan pest eller kolera - Days of our lives eller Hem till gården. Days of our lives handlar verkligen om deras livs dagar. Varenda jävla dag i 1361 olika karaktärers liv under 23 jävla år har filmats och sedan visats på TV. Det är så man kan bli religiös. Om jag skulle sätta på det nu (tro det eller ej men det är faktiskt på TV just i denna stund) så skulle jag kunna hänga med i handlingen eftersom det inte har hänt någonting sedan jag råkade titta på det sist (för fem år sedan).

Septembers sista dag. Exakt en månad sedan jag sa Välkommen till Apoteket för sista gången. Och fortfarande inte en tillstymmelse till nytt jobb. Vad ska man göra? Har sökt ett jobb till idag, till ett företag som inte ens öppnat eller börjat söka folk. Ska man vara först så ska man. Äckel-fjäsk-personligt-brev skrev jag. Hoppas de gillar det. Jag ljög om allting. Förutom att jag har humor. För det sa Håkan på arbetsförmedlingen att jag har och han hade bara precis träffat mej. Det luktar skryyyt.

Imorgon är det oktober och då ska jag slå till med en Försvarets Hudsalva i rosa förpackning. Hoppas den finns i butik imorgon, annars kommer jag bli riktigt besviken. Nu blir det gyros.


Håkan Hellström - Gårdakvarnar och skit

Jag har haft en riktig slapp-dag idag. Jag känner inga krav alls. Gick upp tidigt idag också och det är kanske därför jag känner mej lite bättre än jag gjort andra dagar när jag gått upp vid 12. Jag är inte nervös för någonting och det känns helt enkelt som en väldigt bra dag. Har kollat på Smallville hela morgonen, ätit äpplen från Kivik och letat kameror på Blocket. Jag vill köpa en digital systemkamera men jag är inte så tät så jag har råd att köpa en ny med försäkring. Jag skulle aldrig våga ha med den någonstans. Men det finns faktiskt en hel del spånhuvuden på Blocket som säljer sina knappt använda för litet pengar.

Jag har fått min lönespec idag också och det såg bättre ut än jag förväntat mej. Jag kan säga såhär till alla som vet att de ska sluta att inte ta ut alla sina semesterdagar för då får man alltså pengar på kontot istället. Det kan det vara värt.. Så jävla rolig semester var det inte, ca 21 av 28 dagar spenderade jag i Skönköping med familjen Sugar. Det säger väl allt.

En av Victors presenter var biljetter till Sophie Zelmani den 24/10 i Borås. Jag hade inte vågat hämta ut dem igår för jag tänkte att han kanske jobbade, men nu ska vi iaf dit och det ska bli superdupergött. Nu väntar jag bara på att det plötsligt ska hända. Alltså att jag skrapar fram tre klöver på Triss, så att jag kan ta med mej Victor på Europa-runt nästa år. Undrar när det händer? Det finns 15 högvinster per 2 000 000 dubbeltriss. Det känns fan förjävligt. Ska jag behöva skrapa 1 999 985 dubbel-lotter kanske innan jag stöter på en miljon eller två? Då skulle jag behöva slösa bort ca 100 miljoner kronor före jag vann tillbaka en enda av dem. Och dessutom ca 100 miljoner minuter av mitt värdefulla liv. Känns väl uppiggande!

Näe. Men jag vet vad som är uppiggande.. Melker ska laga båtmotorn och Tjorven säger: Du har inte den rätta knycken!
Melker: Jag kan knycka till dej om du inte går din väg.

Idag vaknade jag tidigt, vid halv sju faktiskt. Så tidigt har jag inte behövt gå upp på flera veckor, så tidigt hade jag aldrig gått upp heller.. Men det är faktiskt Victors födelsedag och då måste man. När hans föräldrar knackade på så försökte jag sjunga med men jag fick helt enkelt inte fram några ord. Det var nog lika bra det, hade jag sjungit så hade Victors födelsedag blivit förstörd. Jag tänkte att jag skulle sjunga ikväll istället, om det givs tillfälle.

Hittills har det varit en bra, givande dag. Har avklarat två jobbiga telefonsamtal. Jag har fått ge Victor hans present. Jag har tittat på CSI Miami (*Horatio is ALIVE), Prison Break och Gossip Girl. Jag ska nu baka tårta till Victor och det ska bli redigt kul. Jag ska träna en stund också och gå en promenad. Egentligen skulle jag gå till arbetsförmedlingen, men jag tror inte att jag hinner det. Det finns fortfarande inga jobb att söka, det är visst bara rektorer, laboratorieassistenter och sjuksköterskor som får jobb i Kalmar i september. Men än så länge så lever jag och andas och jag klarar mej ett tag till.. Det är bara det att det inte är särskilt kul att vara ensam. Det var bättre förr när jag passade Siv ibland. Men på torsdag ska jag vara barnvakt och hämta Kajsamaja på dagis. Undrar hur det kommer gå. Hon kanske tror att jag är en främling. Fast hon kan i alla fall mitt namn - Äschte.

Nu ska jag få något gjort.

Counting Crows - Hanging Tree

Nu har de äntligen kommit hem från Greklandet. Solbrända, semesterlyckliga och jävliga. 300 liter sprit står nu på köksbordet. Ser underbart ut. They also brought gifts. Lite crap, Odysseus öga, solisar och parfym. Ikväll blir det grekisk afton med moussaka, tzatziki och ouzo. Ska bli götttt. Egentligen var det meningen att vi skulle haft tema-kväll i onsdags, fast mexikansk afton, men den blev aldrig av.. Lite trist, för det såg jag fram emot väldigt mycket. Jaja, idag är det i alla fall äntligen fredag och klockan sju är hela familjen samlad.

Jag har pedant-städat hela huset, utom i mitt eget rum, men på andra ställen som Gud glömt. Tog till och med en titt i kylskåpet. Det har luktat mystiskt där hela veckan. Victor trodde att det var vitkålshuvudet, så jag slängde det. Men det luktade fortfarande skumt idag.. Då sa Nils att det kanske var strömmingen. Vilken strömming? Den som jag och pappa köpte för typ tre veckor sen. Det KANSKE är den? Idiot. Jag tvingade honom att slänga den direkt.

Igår när Victor somnat så tittade jag på Bones, Smallville och Top Model. Det är inte bullshit, jag har följt det slaviskt från säsong 1 till pågående 11. Photo-shoots, drags och Tyra Banks är helt enkelt det roligaste som finns att se på TV. Och bara för det så har jag inte som högsta önskan att få vara med i programmet själv. Jag skulle vara en av de där tjejerna som blev missförstådda och få åka hem redan i första elimineringen.

Jag är dödstrött idag så jag orkar inte skriva mer.


Richard Ashcroft - Break the Night With Colour

Idag hittills - två koppar kaffe och tre snus. Jag vill faktiskt sluta snusa men jag tror jag kommer bli superolycklig. Jag är redan lite torr i kanterna... Mina föräldrar försökte sluta snusa en gång. De tyckte ingenting var roligt längre. Det var ingen idé att laga god mat eller dricka vin på fredagar för så länge man inte fick någon efterrätt så var det förgäves. De blev apatiska. En fredagkväll när de precis ätit middag så sa mamma "jag går och köper snus nu" och pappa svarade bara "okej". Inga protester. Sen blev livet bra igen.

Jag önskar verkligen att jag aldrig hade börjat snusa. Jag gjorde det bara på fest i början för jag tyckte det var så äckligt att lukta kiss-rök i munnen och att dagen efter behöva tvätta håret direkt för att kunna härda ut bakfyllan utan att kräkas. Och jag snusar hellre än röker. Men att låta bli att röka var aldrig svårt. Det var bara att säga nej och så var det bra med det. Jag hade inte behövt ersätta det med snus. Vilket misstag. Och vad mycket pengar jag hade kunnat lägga på annat skräp istället. Men faktum är att när livet känns som mest skit så känns det bra att veta att man har en vän som heter göteborgs rapé som aldrig sviker en så länge man får tag i 40 spänn. Jag menar inte att jag aldrig kommer försöka sluta snusa, jag måste prova någon gång bara för att se om det funkar. Jag får skaffa en ny vän som heter Zonnic munspray. Endast 259 kronor för 200 sprayningar. Det är bara det att jag aldrig är särskilt motiverad till nånting. Jag går in halvhjärtad i det mesta eller så struntar jag bara i det. Det här med att orka göra saker borde jag verkligen jobba på. Hur ska jag orka leva resten av mitt liv om jag inte ens orkar gå till arbetsförmedligen? Nu har jag inte ens ett bra skäl till att inte göra det längre. Till och med igår kunde jag säga att jag inte fått ihop alla mina arbetsintyg. Men nu har jag det. Så nu har jag inga ursäkter längre. Imorgon händer det. Men det tar verkligen emot.

Har sjuk träningsvärk i midjan. Hade ju tänkt träna idag också, får se hur det blir med det. Annars ska jag ta en promenad nu. Men först, vattna blommor.

Jeff Buckley - Lover you should've come over

jag måste bara säga att de som ringer med dolt nummer, inte orkar vänta tills någon svarar, inte orkar ringa igen, inte orkar lämna ett meddelande på mobilsvaret.. varför? man kan inte bara lämna ett meddelande som säger "ett missat samtal från dolt nummer". Jag har stor fantasi och det är inte alls bra för mina nerver. Först höll jag hårt i mobilen för jag tänkte att det skulle ringa igen - det var ju någon som skulle bjuda in mej på anställningsintervju. Sedan tänkte jag att det var det väldigt hemliga Apoteket som undrade varför jag knappt inte tog några samtal min sista dag på jobbet. Sedan trodde jag att det var någon från akuten som ringde och sa att Nils hade varit med i en olycka. Sedan tänkte jag att det var Victor som varit med i en olycka... Det är antagligen inget av alternativen, men det här kommer gnaga mej tills jag får svar.

Hemska hemska människor.

Jag skulle faktiskt gå upp tidigt idag. Och börja träna. Det är visserligen inte försent för att börja träna, men jag har fastnat bland alla resor som finns att välja bland. Hoppas Victor gillar de jag valt ut.. Jag orkar inte mer efter detta. Sedan ska jag ut och andas höstluft. Alla har ju inte tillgång till 30 grader och sol. Mamma ringde precis och berättade hur underbart de har det och vågorna hördes i bakgrunden. Kräkigt som fan. Onsdag är sista föräldrafria kvällen innan de kommer hem bruna som svin. Då blir det mexikansk afton med tacos och tequila.

Har faktiskt inte så mycket att säga idag. Jag tänker inte berätta hur trist jag har det för det vet alla redan om. Lite senare i eftermiddag kommer vi att ha bokat en resa och då lägger jag upp kräk-bilder här på hotellet bara för att jävlas.

Nu ska jag gå raka vägen till Berga. Köpa middag, snax, snus och nagellacks-remover. Mina naglar har sett ut som skit senaste veckorna och min remover är slut. Vad ska man göra då när man aldrig kommer ihåg vad det var man skulle köpa nu igen.. Måla på ett lager till och sen ser det ut som ännu mera skit när det skavts av. Jag hörde iofs att avskavt nagellack var den nya nagel-trenden. Kanske det, om man heter Mary-Kate och matchar det ihop med skor för 50000. Jag accepterar inte det här längre. I won't go down with this ship. Nu går jag.


Counting Crows - Good night Elizabeth