daydream

Vaknade vid halv åtta och förträngde det som komma skulle så länge det var möjligt. Kokade kaffe och gjorde gröt, tittade på Nyhetsmorgon, tankade DH, snusade, sminkade mej och plattade luggen. Allt var som vanligt. Lalalalalalalalala sjöng jag och höll för öronen. Men när klockan var halv tio så kom det nästan litet bajs i byxorna. Victor fick skjutsa mej till skolan, så nervös var jag. Så kan det gå (jag bajsade inte på mej) när man förtränger sina känslor in i det sista. Fast det var ett medvetet val. Jag hade bestämt mej för att inte slösa bort fler dagar än nödvändigt på att oroa mej inför något som skulle bli av, hur mycket jag än totalvägrade att acceptera det. Så vid kvart i tio steg jag in i sal V1131. Såg ett bekant ansikte och valde en stol vid samma bänk. Väldigt skön faktiskt, den hade till och med armstöd. Salen fylldes med cirka 40 andra elever och en av de sista in var faktiskt Kenny. En räddande ängel i helvetet, jag blev så glad att jag nästan började gråta. Sen kom lärarna och de var så himla trevliga och mysiga så till slut bestämde jag mej för att jag inte längre befann mej i helvetet. Det är en man och en kvinna som är kursledare och särskilt Charles är en sådan där människa som man inte kan ta blicken ifrån när han pratar. Det är ju inget särskilt en sådan människa gör, de är bara otroligt vältaliga och liksom strålar av karisma. En sån person som kan få vilken berättelse som helst att verka intressant. På lektionen föreläste han om lögner och sen tittade vi på en dokumentär om en kvinna i England som kan se på folk ifall de ljuger eller talar sanning. Sen gick jag hem och slängde mej på soffan. Jag har knappt rört mej ur fläcken.. Är fan helt utmattad. Anyways, det var min dag det. Adjö.

Nu har jag inte skrivit på länge länge. Har påbörjat ett par inlägg men under tiden jag skriver så märker jag att jag inte har något att berätta. Men nu jävlar ska det bli publicering så det står härliga till..

Det har blivit nytt år. Äntligen. 2008 var visserligen ett bra år, men jag hoppas att 2009 ska bli aningen mer produktivt. Sista halvåret har jag ju varit arbetslös och det har både varit sjukt trist och deppigt, men nu när jag vant mej så känns det nästan litet skönt. Förra veckan fick jag reda på att jag blev antagen till Psykologi 30 poäng så från och med måndag är det slut på ledigheten som jag tagit för given.Så nu tänker jag skriva ner varenda tanke och känsla jag har just nu (det här är litet mer mitt bollplank än en underhållande blogg för andra).

Som sagt så har jag börjat känna mej hemma i att bara gå hemma om dagarna, trivts med att inte göra något särskilt och sett fram emot att diska om mornarna och allt det där. Men jag har varit riktigt nere i skorna också och haft ångest och inte kunnat sova och darrat som ett asplöv när det varit dags för anställningsintervjuer, träffar på arbetsförmedlingen osv.. Sen fick jag medicin och träffade en psykolog två gånger vilket fick mej att må MYCKET bättre och jag har till och med börjat känna mej som mej själv igen. Det läskigaste med det hela var att när jag väl började må bättre så insåg jag att jag hade glömt bort hur det kändes att må bra. Jag tyckte synd om mej själv och ville liksom krama om mej och säga "jag är ledsen för allt du gått igenom min lilla vän". Jag har aldrig tyckt synd om mej själv under hela tiden jag varit deppig, jag har bara accepterat att livet skulle vara så. Så jag tänker inte tycka illa om mej själv för att jag äntligen gjorde det, stackars mej som gått omkring i en jävla dimma där allt nytt var farligt.

Jag tänkte att nu ska jag ta det lugnt ett tag och börja känna mej hemma i detta nya, inte stressa och tänka för mycket på att söka massa jobb.. det kommer lösa sej nån dag. Jag tänkte att när den dagen kommer då jag ska börja plugga eller jobba så kommer jag inte känna mej sådär rädd och orolig och proppfull med tankar och föreställningar som jag var förut.. Men se på fan här sitter jag idag med knakande huvud och svettiga händer för på måndag ska jag gå till en plats jag aldrig varit på förut, jag ska träffa människor jag aldrig träffat förut, jag ska göra något som jag aldrig gjort förut. Jag känner mej inte totalt vettskrämd, så det är faktiskt fortfarande sant att jag mår bättre. Och det kan ju inte vara en sjukdom bara för att man känner sej nervös inför något främmande? Jag kommer till insikt med massa grejer när jag sitter här och skriver och jag förstår att det kanske är värdelöst och tråkigt för dej som läser men det är viktigt för mej.

Jag ser egentligen framemot att börja på måndag. Det ska bli ROLIGT att plugga. Det ska bli ROLIGT att ha någonstans att gå om dagarna. Det ska bli ROLIGT att lära mej nya saker. Det ska bli ROLIGT att träffa nya människor. Så. Om en stund ska jag ställa mej framför spegeln och säga "roligt roligt roligt roligt ROLIIIIGT" tills min hjärna börjar tro på det :)



Annat jag kan säga om 2009: Till hösten ska jag börja plugga till sjuksköterska för att sedan bli barnmorska. Det har jag helt bestämt och det finns inte en kommentar, diskussion eller strejk som kommer ändra på det. Så save it. I februari har jag varit ihop med Victor i två år. Två JÄVLA år. Nä jag skoja två fantastiska fabulösa underbara grejta år såklart. Om vi sparar riktigt flitigt så kommer det bli en tågluff i Europa i sommar. Det är något som jag ser framemot helt otroligt mycket. Jag betvivlar att vi kommer ha råd, det får tiden utvisa. I början av det här nya året så kommer jag vara så fattig att livet som kyrkråtta framstår som rena lyxen. Jag är nämligen så pank att min bank inte kunde dra årsavgiften för mitt VISA-kort, så jag ligger minus 220 kronor på kontot. Jag är så pank att jag dricker svart kaffe för att jag inte har råd med mjölk. Jag är så pank att mina föräldrar fick betala min H&M-räkning på 50 kronor. Jag är så pank att jag bad Victor om bara kokt vatten när jag var sjuk eftersom vi inte har råd med honung. In fact, jag är så pank att Victor också blivit det. Men snart så kan vi börja slösa igen. Det är vi värda. Jag har öppnat ett konto på H&M så idag har jag och Victor beställt underbara ting där. Check it.




Timbuktu - Det löser sej

Nu jävlar har jag hostat utan uppehåll sedan åtta igår kväll. Var precis och köpte lite medicin på Apoteket, får väl se om den hjälper. Det jobbigaste är att jag ska till Arbetsförmedlingen nu på info-träff i en timme. Gissa vem som kommer sitta längst bak och störa inbakad i en halsduk ....

Nu är glada julen slut.. Fy fan vad skönt. Det känns så otroligt skönt att det är ett helt ÅR kvar tills det är dags för julklapps-ångest och svår depression om juldagsmorgonen när adventsljusstaken brunnit ned, julpyntet känns överflödigt och man vill spy upp julbordet. Jag har nog aldrig känt mej fattigare än den här julen. När man var liten hade man ju pengar, då kunde man ge bort missbildade smörknivar och felsydda handdukar som man gjort i slöjden. Men när man är 21 så har man ju varken tillgång till en slöjdsal eller samvete till att ge bort egentillverkade julklappar. Det skulle ju kännas fruktansvärt B!! Det är tur att man har en rik karl som kan betala för alla julklappar istället.

Jag är sjuk och har varit det sedan dan före dopparedan. Idag känns det litet bättre faktiskt, men jag är ändå arg för att jag inte varit på mitt bästa humör under julen som jag egentligen tycker om. Nu blev allt bara jobbigt och jag orkade inte ens gå ut på juldagen. Där går ju gränsen för vad som är okej. Jag är rädd att om jag inte hittar en disco-väst till nyår så kommer jag vara en riktig party-dödare även då.


PS. Mamma, kan du ringa nån gång, vi skulle faktiskt gå på stan idag ditt kräk!!!!!!!!

Fy fan säger jag bara. Jag är gravid med köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, omelett, sill och julschnaps. Min mage gör uppror. Inget äckligt alltså, den bara spänner rätt ut som en gravid-mage och när jag åt efterrätt så gjorde det ännu ondare där resåren spände. Nu ligger jag i gästrummet och läser En bit av mitt hjärta och det är väl konstigt.. Här har jag längtat och längtat efter denna julaftons kväll i flera veckor och så vill jag bara ligga här själv och läsa. Egentligen så är det ju inte det jag vill, men när jag mår såhär så vill jag det. Jag skulle vilja att jag ville sitta i köket och hinka nubbar och spela spel och sjunga, men förlåt alltså. Hoppas magen återintar sin normala storlek.

GOD JUL!

Men jag är inte alls utvilad eller härligt julfräsch. Vaknade vid sex och kunde inte somna om. Jag har en känsla av att jag kommer få ångra det litet senare ikväll. Tänkte liksom ha dan-före-dopparedan-fest ikväll nu när hela släkten är på besök i Kalmar. Jag får väl ta en power-nap ifall jag hinner. Men lägenheten ser förjävlig ut. Victor kastade in en handgranat här förra veckan så nu ligger det kläder och sladdar och skräp överallt. Det innebär alltså att jag ska städa som en idiot idag. Och det fort som attan för sen ska jag sy på pappas jobb. Sen MÅSTE jag köpa mammas julklapp. Efter det hade jag tänkt hinna baka julgodis, men jag betvivlar att jag hinner. Och någon power-nap blir det antagligen inte heller...

Oj vad klockan var mycket såg jag nu. Känns som jag nyss vaknade. Det har varit en låång dag idag som gått låångsamt. Vaknade vid åtta-tiden (före Victor) och blablabla. Gick ut på stan vid tio, för jag trodde att folk kanske inte vaknat än och att jag kunde få gå i lugn och ro. Ack så fel jag hade. På plats fanns redan barnvagns-maffian och varenda jävla pensionär i länet. Jag armbågade mej fram för att hitta en nyårsklänning men jag hittade ingen. Då gick jag till Backstage för att köpa mammas julklapp, men den fanns inte där. Jag gick till varenda frisör i stan och åkte till och med till Giraffen. INGEN hade den. Det innebär alltså att jag måste skriva om julrimmet. Så jag började nästan gråta och åkte hem till Djurängen istället. Började förbereda mej för att sy skit-draperiet men då ringde pappa och sa att han inte kunde idag så det får bli imorgon istället. Jag älskar att skjuta upp saker som jag verkligen inte vill göra. Jaja. Klockan hann bli kvart över draghålet så gick jag och Nils till mormor och morfar och drack kall glögg och tackade för pengarna. Jag blev påprackad gardiner, en röd lack-väska, dessertskålar och assietter och sedan slog klockan fyra. Vi tog bussen till stan så att Nils kunde köpa julklappar. Han är alltid ute i god tid. Jag tittade i några skit-butiker efter klänning men för fan det finns ju ingen. Nu har jag bara ett alternativ kvar. Den hinner komma före nyår men jag vet inte om jag vill se ut som julgranspynt? Vad tycker ni?

Hugh Grant & Haley Bennett - Way Back Into Love

Jag har precis stigit upp. Så skönt att sova alldeles ostört så här länge. Jag har inte vaknat ens för en sekund inatt utan jag har sträck-sovit på rygg i tolv timmar. Jag har inte så mycket att sova i när jag är hos mamma och pappa, så jag rotade igenom min gamla garderob och hittade ett par avklippta mjukisbyxor och en UCLA-t-shirt från 1800-talet. Fräscht tycker jag. Och just för att jag har fräscha shorts på mej så har jag nyss upptäckt ett blåmärke på smalbenet som heter duga. Det är stenhårt och knallblått och arean ligger på cirka 5x1,5. Hur fan kan ett så stort blåmärke framträda utan att jag kommer ihåg vad jag gjort för att förtjäna det? Jag skulle komma ihåg om jag slagit i smalbenet. Inte för att det är något som är värt att minnas, men för att det gör fruktansvärt döds-ont att slå sej på smalbenet. Jag skulle komma ihåg om jag haft döds-ont. Jag drar alltså slutsatsen att jag skaffat mej det inatt under min skönhetssömn som ironiskt nog inte alls gjort mej vackrare.

Jag tänkte passa på att ta ett bad när jag ändå är här. Det var flera månader sedan sist och jag saknar det verkligen. Jag ska tända ljus och hälla i aromatisk olja som luktar lime för det står på flaskan att den är glädjande. Det behöver jag en skvätt idag. Sedan ska jag ta mitt sista pick och pack från mitt rum, åka hem till min cocktailinfluensa-smittade sambo och ge honom litet värme. Senare ska jag köpa de sista julklapparna och gå förbi mormor och morfar på en fika. Så är det bara.

Mmmm nu är det lördag och jag sitter hos mamma och pappa. De ligger och vilar båda två, som de gamla farföräldrar de är. Sitter alltså helt själv i köket och dricker vitvinsglögg alldeles ensam. Det är ganska skönt faktiskt. Har haft en skön och lugn dag idag. Gick upp halv elva och upptäckte till min förskräckelse att det varken fanns mjölk till kaffet eller snus hemma. Stänkte litet ögondroppar i mina rödsprängda ögon och snodde ihop en knut av trasslet på huvudet och sprang över till Pressbyrån. Där jobbade såklart min favorit-tjockis. Han som behandlar mej som en stamkund och faktiskt är ganska läskig. Jag hade bara köpt snus där två dagar i rad när han började hälsa på mej som om vi kände varann och avslutade besöken med "Vi ses imorrn!". Det kan han ju för sjutton inte ta för givet. När jag jobbade på Apoteket så gick jag av bussen där om mornarna och det föll sej därför naturligt att jag köpte snus och ibland lunch (färdigrätt) eller mellanmål (choklad) där innan jag fortsatte till jobbet. En dag kom jag in med mörkt hår istället för blont och detta var tamejfan inte okej. "Vad har du gjort? NI måste ju säga till innan ni ändrar utseende totalt förstår du väl. Jag är ju van vid hur ni brukar se ut". NI säger han. Alltså ni = stamkunder. Fan också tänkte jag och så försökte jag att köpa snus och allt det där någon annanstans i fortsättningen. Jag accepterar inte att vara stamkund någonstans någon gång. Nu har det fallit sej så illa att jag och Victor flyttat in i lägenhet som ligger mittemot.. Ni kan ju tänka er vart jag köper snus liksom och vem som nu för tiden vet var jag bor.

Det var den lilla berättelsen det. Resten av dagen har jag suttit och knåpat ihop julrim till alla mina julklappar. Är som vanligt skitnöjd med vissa och mindre nöjd med en del. Vad vet jag om Lindeman och ettåringars fantasier?


GES - Jävel på kärlek

Vaknade halv tio idag. Skönt med sovmorgon. Har sovit ovanligt bra bortsett från den lilla petitessen att jag varit sjukt kissnödig halva natten. Vi gick och la oss vid halv tio igår, men jag låg vaken och läste en stund och jag stängde av datorn istället för att sätta igång något att somna framför. Mycket skönare än att bli psyk-attackerad av kortlekar. Det är väl helt enkelt det som är nyckeln till god sömn. Att inte ha det stressigt omkring sej den sista stunden innan man ska sova.

Igår hade jag en produktiv dag. Jag städade och tvättade och diskade och tränade och fyllde i kassakort. Sedan åkte jag hem till mamma och pappa och åt tacos. Nu sitter jag och väntar på mamma, vi ska in till stan och köpa julklappar. Fick en liten slant av mamma igår som Kråkan tjänat in. Väldigt snällt så nu kan jag köpa litet grann. Ikväll ska vi till Anki och baka julgodis, dricka glögg och kanske spela Rappakalja.. Ska bli jättemysigt.

Nu bär det av. SYLD.

Jag är en förrädare. Jag har spelat Harpan. Fast inte 500 gånger som jag brukar, bara tre och det var för åtta timmar sedan. Det kliar i fingrarna minsann, men jag ska försöka hålla mej borta.

Jag har suttit på pappas nya jobb sedan jag skrev sist. Hjälper honom nämligen att sy ett svårsytt draperi. Det är snedtak på stället och därför måste jag vara på på min allra snusfriaste och lagomaste blodsocker-nivå när jag går på tyget med saxen. Litet rädd är jag allt, men å andra sidan, går det åt pipsvängen så kostar tygfanet bara 25 kr metern på IKEA. Vi har också ätit mumsig lunchbuffé på Zorbas och försökt komma på bra julklappar. Två huvuden är ju klokare än ett, som Emma alltid säger.

Jag bara ligger här och fläker ut mej i soffan, känns jävligt gött. Har inte nånting att tänka på, inte nånting annat jag borde göra eller nånting att oroa mej för. Jag är i ett flow alltså, om jag bortser från det att jag är arbetslös och pank. Ska nog börja göra det där med byxfickorna igen. Gå omkring med dem utochin bara för att folk ska se hur pank jag är. Jag vet inte vad det ska vara bra för, men man måste ju ta ställning. Jag är pank och jag står för det. (När kommer a-kassan? Jag har väntat länge nog nu. Jag behöver fan pengar). Victor berättade igår om hur orolig han är för det här med pengar och räkningar och sånt. Varje dag till morgonkaffet har han suttit ned med alla räkningar och skrivit upp siffror i sitt block
 och huvudräknat så det slagit gnistor omkring honom. Jag förstår varför han suckar högre än jag nu för tiden, ifall det är det enda han går omkring och tänker på. Det ska jag allt vänja honom av vid.

Jaja. Nu väntar den bästa tiden på dygnet (och veckan) - Victor kommer vilken sekund som helst, då blir det mys, Heroes, Chuck och middag. Sedan är det Bonde söker fru och sista delen av Dödsdömd. Faan vad gött.


Beyoncé - Halo

Ibland undrar jag varför jag ska envisas om att gå upp tidigt.. Jag har ju liksom ingen tid jag behöver passa och idag när jag vaknade så var jag så trött att det kändes som om jag bara hade blinkat. Så god sömn har jag haft i natt. Jag inbillar mej att om jag går upp vid sju så kommer jag vara lika trött som Victor ikväll och kanske kan vi till och med somna tillsammans. Det har inte hänt en enda gång sedan vi flyttade in.

Men jag var faktiskt trött när vi gick och la oss igår vid tio-tiden. Jag satte igång Melrose Place, la mej till rätta och slöt ögonen. Kände mej lugn och avslappnad och Victor andades tyst och var gosig. Men så plötsligt... kommer dem... korten... HARPAN! De fladdrar förbi bakom ögonlocken och jag lägger treor på fyror och skickar upp ess och bläddrar i kortleken tills solitärleken går ut. Spelet börjar om. Och går ut. Och börjar om. Jakes, Michaels, Janes, Alisons och Billys röster blir gällare och gällare och till slut ekar det i hela huvudet och korten bara far förbi som sex rimmande ryssar i 70-90. Jag stänger av helvetet. Sakta men säkert försöker jag lugna ner min hjärna, be om ursäkt för det jag utsatt den för, trösta den genom att börja måla upp vackra bilder istället. Rosor (som var klöver-sex-färgade och förvandlades till ruter ess inuti) och stränder (med vågor som liknade kortleken när den faller över skärmen då spelet går ut). Till slut måste jag ha somnat, för sen minns jag inte mer.

Idag ska jag inte spela Harpan. Jag lovar, hjärnan, inte en enda.

Åh vilken tid det tar. Tvättmaskinen måste vara från medeltiden. Har precis tagit ut första tvätten som tog ungefär 1,5 timme för helvetesmaskinen att tvaga. Torkskåpet sjunger också på sista versen.. Jag handtvättade tre små plagg i akryl som jag hängde in för mer än två timmar sedan och de är inte torra? Det skulle gå fortare om jag stod och blåste på dem själv med min lilla lungkapacitet. Nu är andra tvätten i maskinen och efter det har jag två tvättar till. Vi kommer alltså vara klara lagom till sängdags ikväll, om ens då. "Jag funderar på att sätta in en torktumlare". Men sluta fundera då och gör't. Fucking cheap.

Jag tänkte att jag skulle utvärdera julbordet i fredags och jag ger det 4,5 getingar. Jag brukar inte gilla julbord ute, det kanske var slottskänslan som gjorde det men det var verkligen fantastiskt gott, speciellt laxen. Jag åt nog omega 3 så att det räcker för ett helt år. Nyss ringde mamma och frågade vad jag gillar mest på julbordet. Prinskorven svarade jag i min enfaldighet. Mm jo prinskorv är gött, men jag gillar allt. Mammas julbord går liksom inte av för hackor. Sill i dill och ris á la Malta på min palta. Hihi så roligt det är att rimma. Jag tror minsann jag ska skriva alla mina julrim nu meddetsamma. Det lär jag ju hinna innan tvätten är klar.

Sitter här helt solo i soffan. Lyssnar på jul-musik och käkar sesamkakor (ftw). Har precis kollat på senaste Prison Break och jag måste säga att den här säsongen är bäst hittills. Undrar om det är slut efter denna? Det känns faktiskt så.. Jag har aldrig gillat när serier tar slut, det känns som en bit av mej dör. Som när Sex and the City var slut, det kändes förjävligt. Och ännu värre när Gilmore Girls slutade. Jag grät som ett barn.

Nåja. Idag har jag tänkt ha en produktiv dag.. Först ska jag gå och fixa till mej, har urblekta Hello Kitty-mjukisar och rufs-hår. Sedan ska jag bege mej till tvättstugan för första gången. Ska bli spännande att se hur jag klarar av det. Hoppas det finns en manual av något slag, är litet rädd för maskiner.. När jag tvättat ska jag städa ordentligt här och höra av mej till vårdcentralen. Kom på att jag skulle hört av mej till min läkare för typ en månad sen. Äh, han är inte den starkast lysande stjärnan på himlen direkt.

Nu går jag..

Nu är det tredje advent och tio dagar kvar till jul. Jag försöker bara få dagarna att gå som vanligt, för att jag inte ska hänga för mycket läpp på grund av min arbetslöshet. Men jag tycker att dagarna före och efter jul är bland de mysigaste på hela året så jag borde faktiskt försöka stanna till litet grann. Titta ordentligt på allt som glittrar och lyser. Det är ju bara jul en gång om året for Pete's sake. Ikväll ska vi på julkonsert i Kalmarsalen och det ska bli så himla mysigt.

Igår var jag hela dagen på stan med mamma. Köpte två julklappar och pekade ut julklappar till mej själv. Helst skulle jag vilja peka ut denna och denna och denna. Men det kan jag bara drömma om.. Kvällen spenderade jag med Emma. Vi drack vin och spelade Guitar Hero. Kuligt alltså.. Jag tror jag ska öva mej lite idag också.





Counting Crows - A Long December

Och så var det äntligen helg. Ikväll ska vi på julbord på slottet vilket innebär att jag kommer missa halva idol-finalen. Det är inte gutt, men julbord är. Har precis ätit en stadig frukost bestående av två lussebullar och ett glas o'boy. Det är vad jag kallar the cornerstone of any nutritious breakfast. Vaknade i lagom tid idag, drack kaffe, spelade harpan och gick en kortis på stan med Victor. Jag blir helt tokig när jag ser alla nyårsblåsor och juliga underkläder men inte ens får köpa en hårsnodd. Victor köpte världens snyggaste skjorta och jag fick bära påsen. Fair.

Denna veckan började bra = måndag med Emma som var jättejättekul, tisdag med Anki och Kajsamaja som också var jättekul. Sedan har det gått utför.. Igår var jag så deppig att jag bara låg i soffan hela dan och grät framför Oz med mormors cocoskakor och julmust. Jag gick inte utanför dörrn, jag sminkade mej inte, jag bytte inte kläder, jag använde inte ens deodorant. En riktigt sunkig jävla skit-dag. Jävla skit motherfuckin skiiit-pengar. Jävla skit-kassan och jävla skit-förmedlingen som inte kan sköta sina jobb. Om jag inte får pengar före jul eller åtminstone före nyår så må de brinna i helvetets lågor. Sankte Per kommer inte öppna pärleporten så att ni kan komma in.

Jag har inget mer att säga.


Coldplay - Reign Of Love (Lovers In Japan)

Wihoo nu är det bara 16 dagar kvar till julafton och jag har inte köpt en enda julklapp. Men jag känner mej liksom inte stressad, jag kan ändå inte köpa några. Kanske ett par stycken, men förvänta er inget, som sagt.

Idag gick jag upp vid tjugo över sju, satte på Nyhetsmorgon som vanligt och gjorde kaffe. Sen kom Siv och förgyllde min morgon. Vi låg och pöste i soffan till halv elva ungefär. Har precis varit ute med henne, bajs-hund är vad hon är, och jag hade inga poopie-bags med mej på promenaden. Stackars den stackaren som kanske råkar kliva i att.

Igår hade vi glögg-fest här i vår nya lya. Det blev mycket mycket folk och mycket mycket disk =) Nä, det var jättemysigt och kul att bjuda hit folk så de äntligen fick se stället. Speciellt mormor var imponerad. "Vilken god smak ni har, det är såå roligt att se, jag är alldeles överväldigad". Hon såg verkligen ut som om hon skulle svimma. Bara för att hon har pråligaste lägenheten jag nånsin skådat. Tjugotre olika färger på mattor, gardiner, soffor, fåtöljer och möbler. Hon har mycket prylar också, en samlare alltså - som jag. Det måste gå i släkten för mamma är likadan. Men jag har faktiskt gjort mej av med en hel del i samband med flytten, det kändes inte jobbigt, det kändes som ett ok lyftes från mina axlar.

Nu ska jag strax möta Emma i stan. Ska bli jättekul och mysigt.

Christian Kjellvander  - Days Of Black

Idag är jag uppe i ottan. Vaknade vid sex-tiden när Victors alarm ringde, han snoozade som vanligt i en halvtimme, men jag kunde verkligen inte somna om hur jag än gjorde. Så nu har jag härligt rödsprängda ögon och känner mej som en rutten gammal tant i kroppen. Somnade nämligen runt ett-tiden inatt och när jag inte får tillräckligt med sömn så blir jag alltid såhär. Vi som ska ha fest ikväll... Jag får ta en powernap sen, som den gamla pensionär jag är .

Har börjat känna mej litet dassig igen och jag har som förväntat inte knåpat ihop något pepp-papper än. Jag har köpt papper och fin penna och det ligger här mitt framför mina ögon, men av någon anledning så kan jag inte förmå mej att skriva. Det är som vanligt alltså. Jag har börjat sova till ett, stanna uppe till tre, äta dåligt, låta bli att träna och vara allmänt passiv. Det var kanske därför jag inte kunde somna om idag, stress-ångest för att jag måste bryta skitmönstret. Och det är ju alltid en bra början att gå upp i tid. Klockan sex. I TID.

Vi har ganska julmysigt nu tycker jag. Har fått julstjärnor av Anna som vi satt i vardagsrumsfönstren och jag har köpt mini-cypresser i krukor som jag satt små små gullegull-kulor i. Vi var på adventskonsert i söndags, men det är inte så himla underhållande, känns så fruktansvärt kristet. Det enda jag gillade var när högmässan var slut och kören sjöng Hallelujah. Tredje advent är det julkonsert i Kalmarsalen, dit ska jag. Kostar 130 pix men jag SKA dit. Synd att inte Tommy K ska det.. Det finns ingen som du. Jag har laddat datorn full med min favorit-julmusik (Tommy K, The Pogues, Chris Rea, Nat King Cole och Bobby Helms) och lyssnar på repeat dagarna i ända medan jag städar och diskar och putsar fönster och drömmer om en vit jul där trädtopparna glittrar fast de sagt att södra Sverige ska få en grön. För två år sedan plockade jag tusenskönor på julafton.

Nu ska jag diska och käka frukost och sedan åka hem till mamma.



Tommy Körberg - O Helga Natt

Sitter hemma hos mamma och pappa och dricker glögg. Första glöggen i år och den smakar helt underbart. Tyvärr så är min favoritglögg slut hos tillverkaren så den lär jag inte få smaka i jul. Idag har jag varit ganska passiv. Gick upp vid nio-tiden, åt frukost, städade, diskade, putsade fönster och tog bussen hit. Äckel-väder var det vid den tiden, isregn och blåsigt. En vanlig decemberdag i Kalmar helt enkelt. Hade med mej all tvätt inklusive sängkläder. Så nu har jag tvättat och tumlat hela halva dan och ska få sova i mjuka rena påslakan i natt. Det bästa som finns. Anledningen till att jag tvättade det här är för att det inte finns någon torktumlare i våran fastighet. Känns lite jobbigt att behöva breda ut ett dubbelpåslakan över alla köksstolar som säkert inte hade hunnit torka tills ikväll i alla fall.

Victor slutar sent ikväll så jag ska käka middag här, det blir stek. Mmmmumsig stek. Vi är jätte jättedåliga på att storhandla. När vi storhandlar så handlar vi massor med frukost och prylar och schampo och julmust. Sen när vi kommer hem och packar upp så märker vi att vi inte handlat någonting vi kan äta till middag. Och så säger vi - nästa gång... Men det slutar likadant då också. Jag skulle behöva bli snärtad med linjal på fingrarna eller luggad. Min kyl den är tom, mina pengar är slut, alla ledtrådar säger "förändra dej nu". Apropå det så var vi på Palace i fredags och tittade på Timbuktu och Damn. Jag hade jävla kul, där har jag inte varit sedan gymnasiet och Timbuktu var en skön liten liten man. Jag vill ha pengarr för jag är riktigt pank. Känner mej fasiken desperat. Jag vet att jag kommer överleva vintern liksom, men jag skulle vilja leva litet också. Och slippa köpa värdelösa julklappar till alla runt omkring mej som jag tycker så mycket om. Jag hoppas ni förstår att anledningen till att ni kommer få tubsockor i julklapp är för att jag inte har råd med något fancy och inte för att jag hatar er.

Jag tittar in på stylebystars och ginatricot och motherfucking asos och suckar "vad är väl en bal på slottet"....

Idag blir det en bra dag. Det är mitt nya positiva tänkande. Jag känner mej faktiskt som en ny människa, tänk vad litet piller och två timmar hos en psykolog kan göra. Och det har bara tagit 21 år för mej att inse att det bara handlar om hur jag tänker och ser på saker. Men det spelar ingen roll, jag visste inte att man kunde må såhär bra och jag överdriver inte. Jag vill öppna fönstret och sticka ut huvudet och sjunga Vi går över daggstänkta berg falleraaaa.. Men det ska jag inte. Om en liten stund ska jag ge mej ut på stan och köpa var sitt fint papper till mej och Victor. Vi ska skriva ned bra saker som vi verkligen tycker om oss själva och sedan ska vi skriva bra saker om varandra. I alla fall ska jag genomföra det här och verkligen ta åt mej. Om jag om några veckor skulle börja känna mej sunkig och trist igen så kan jag bara ta fram pappret och komma ihåg att jag egentligen tycker så om mej själv.

Nu måste jag göra mej i ordning.